Nu känns det så himla tomt igen.
När två försvinner så känns det
inte alls som det ska.
Jag mår bättre när alla tre är på plats.
Men på något sätt får man lära sig leva med det.
Det värsta är att man till och med saknar bråken
och alla tjafsen.
Allt gap och skrik.
Alla sköna skratt.
Alla kramar......
Saknaden är total.



Stackars lilla Novas temp steg hejdlöst
under dagen.
Som värst var den uppe i 39,8.
Med sina febriga ögon och den
rinnande näsan(för hon är verkligen jätte förkyld)
så var hon inte mycket att hurra för.
TACK OCH LOV SÅ FINNS ALVEDON.
Snabbt sjönk den och de pigga ögonen kom fram igen.
Vällingen slank ner fort och hon somnade gott.
 Hoppas att hon fåt ro att sova i natt
För jag vet inte hur många gånger jag var uppe med henne inatt.
När klockan var halv fyra i morse hade hon sovit som längs 40 min i streck.
Annars vaknade hon var tjugonde till var tionde minut.
Grät, snurrade, tappade napp, fick näsdroppar och bara var orolig.
Men halv fyra somnade hon riktigt gott och sov
hela vägen fram till kvart över sex.
Jag lovar att de två timmarna gjorde ju inte jätte mycket.
Men gud vad gott jag sov........



Nu sover hon.
Tinus tränar.
Jag....jag intog soffan.
Väldigt skönt.

KRAM♥