Längtar ihjäl mig.....vill att det skall vara fredag idag.
Längtar så det gör ont i mig.
Men i morgon är det äntligen fredag igen.
Inte längtar jag efter själva fredagen. För helg har jag nästintill hela tiden ju.
Eller är hemma i alla fall.
Jag längtar efetr mina stora juveler.
EMIL OCH EMBLA.
Har inte sett de på två långa veckor nu.
Det är alldeles för lång tid.
Vissa dagar gör det ont i mig när jag inte får höra desar skratt och liv.
Men i morgon kommer de.
Och sen har vi lite ledig tid kvar tillsammans innan skola och förskola börjar.
Eftersom Tinus gått in och jobbat denna veckan så
kommer han ta ut sina två semesterveckor nu istället.
Skall bli så skönt att vara familj och
hitta på saker tillsammans.
Håll tummarna för fint väder bara.

Idag har min goa vän och kollega Erica varit på besök.
Hon hade med sig jätte fina kläder till Nova.
Tusen tack Erica och vad kul det var att träffa dig.

Det är så kul att ha tid att träffa mina vänner.
Gillar det här livet. Kaffe med goda vänner och så slipper
jag även bli socialt undernärd.
Hemmafru kanske är något för mig?

Nu skall jag passa på att greja lite.
KRAM!

När Nova har haft sina skriknätter så har jag nynnat massa musik för henne. Fått för mig att
de blir lugnare då.
En av låtarna jag sjungt för henne är reklamen till FELIX.
det är ju ett bevis att reklam fastnar på hjärnan.
Här kommer i alla fall Buddy Holly med Everyday.

KRAM PÅ ER!!!

Jag mår så himla bra idag. Känner mig så utvilad så det nästan är sjukt.
Kan nästan ställa mig upp och skrika:
VILKEN UNDERBAR MORGON.
Efter att ha haft ett par hopplösa nätter med en stökande och bökande
liten tjej så blev denna natten helt annorlunda.
Jag var nästan förberedd på ännu en skrik natt.
Därför passade jag på att gå lägga mig någorlunda tidigt medan Tinus
tog Nova så jag fick lite sömn. Ifall natten nu skulle vara lika jobbig.
Men på något sätt blev den hur bra som helst.
Nova sov tryggt. Vaknade några gånger för närhet och mat. Men
resten av tiden sov hon.
Och visst blir man en annan person när man får lite sömn i sig.
Jag känner mig som en ny mamma.
Och det sa Tinus när vi vaknade i morse klockan 7.
att jag såg utvilad och fräsch ut.

TACK FÖR DET, FÖR JAG KÄNNER MIG FRÄSCH.
Så idag kan jag möta livet med massa energi.

VAD SKALL JAG GÖRA DÅ?
Tar tacksamt emot förslag.

Ikväll kommer eventuellt ett par från föräldrargruppen på fika.
De har inte fått sin lilla klimp ännu, så vi väntar med spänning.

Nu skall jag passa på att duscha medan lillan sover.
Ha en skön dag.
KRAM♥

Helt själv skall jag klara av detta lilla liv.
HJar gjort det två gånger innan men ändå
är det lika nytt varje gång.
Tinus var tvungen att gå in och jobba ett par dagar.
(Ibland händer ju saker som man inte kan rå på)
och helt plötsligt skall jag få vara själv.
Dagarna är jag inte ett dugg orolig för, men nätterna.
Hur skall jag klara att ta lilla "skrikfia" hela natten.
Jag tror nämligen att hon har en mild variant av kolik.
För hjälp vad hon gråter mellan varven.
Dagarna går hur bra som helst, men så fort skymningen kommer så blir hon orolig
och krampar med magen.

I natt var hon jätte ledsen. Och jag tycker inte att Tinus skall behöva
vara vaken med henne då han faktiskt har ett jobb att
sköta mellan 9-18. Då kan han behöva sova på natten.

Tinus själv säger ju att han VILL hjälpa till och att jag faktiskt har ett arbete
hemma att sköta. Han har ju jätte rätt, men det känns ändå
fel att låta honom vara vaken.

Jag vet ju att detta kommer gå hur bra som helst.
 Jag har gjort det innan och kommer klara det igen.

Idag skall vi tillbringa ett par timmar hos mamma och pappa.
De är hemma några dagar från semestern och
då självklart passar vi på att vara där.

Nova sover och jag passar på att städ.
Borde kanske vila...men måste röja undan med.
Får vila sen.
Ha en fantastisk dag.
KRAM♥

Ibland blir man tom.
När saker och ting händer i livet.
saker som är oföberedda.
Ibland får man besked som skakar om hela ens värld.
Och inget...absolut inget kan man göra åt det.
Man gör beslut som kan vara livsviktiga och avgörande.
Mina problem kan vara en droppe i Sahara om man
ser till andras.
Men kan man tänka så?
Kan man ta bort sina egna problem för att det finns de som har det mycket värre?
Jag gör nog det. Jag ser nog mina problem som små eller helt onödiga när det faktiskt finns andra som har det värre.


I fredags var det mandomsprovet för Timus.
Han har nämligen aldrig varit på Ullared.
Jag är väldigt fasinerad över hur man kan ha klarat sig från att komma dit.
Men han har lyckats.
Och nu när lilla Nova kommit så kände han själv (jag tvingade honom inte) att det var
på tiden att komma dit.
Vi åkte framåt eftermiddagen för att slippa de värsta
busslasten som brukar vara där tidigt.
Visst var det mycket folk men inte jätte farligt.
Jag har ju varit där innan så jag har lite att jämföra med.

När vi hade gått där en stund så säger han faktiskt att det var ganska kul att gå där.
Det finns ju så myckt att titta på. Och handla.
Vi fick tag i det vi behövde, så fyra timmar senare lämnade vi Ullared.
Trötta men nöjda.
Och JA han klarade provet galant.


Ha en fortasatt trevlig dag.
KRAM

Inser hur viktig nattsömnen är för att man skall fungera som människa.
Nova har nog tyvätt inte insett detta.
Hon tyckte att natten skulle tillbringas nära. Väldigt nära.
Och var det inte tillräkligt nära så var hon hysterisk.
Skrek och skrek tills hon fick somna som hon ville.
Och det skall vara mot bröstkorgen med huvudet ingosat i halsgropen.
Fast det kanske inte funkar på första försöket, utan om vi hade tur så kanske femte
gången var den hon lyckades somna på.
Hjälplöst hör man henne skrika sig mer och mer
förtvivlad, utan att veta vad man kan göra för henne.
Tröttare och tröttare blir man och man känner hur tålamodet börjar svikta.
Men hela tiden gör man allt för att inte blir allt för irriterad.
För det hjälper inte.
Framåt fem tiden somnade hon lugnt. Och vi med.
Även om vi tar en stund var, så är det jätte svårt att somna.
Idag är vi med andra ord lite trötta och sega.
Jag har gått igenom detta ett två gånger inan.
Och jag vet att det ger med sig. Men det är jobbigt när man är där.
Därför är det skönt att alla hennes nätter inte är likadana.



Något som också är spännande är att när ett litet barn föds så
är det som om alla vaknar till liv. Hela världen cirkulerar kring det här lilla
knytet som egentligen inte gör mer än skriker, spyr och sover.
Helt plötsligt vill alla komma och titta, lukta, gosa och röra den lilla.
Helt plötsligt vill alla komma och titta och träffas.
Allt för denna lilla varelse som inte ens kan säga hej ännu.



På fredag skall vi troligtvis till Ullared. Handla lite till barnen.
Detta blir Tinus första gång.
Han har klarat sig från Ullared i alla år men nu när Nova är född
insåg han att man kan hitta billigare kläder där. Till alla tre barnen.
Allt han vill nu är att ha med någon annan.
Så finns det någon där ute som är intresserad så hör av er.

Ha en skön kväll.
KRAM♥

Först vill jag tacka för all respons angående mitt inlägg om amning.
Jag visste innan att jag inte var ensam, men tyvärr så är det så fruktansvärt
nedtystat. Men bara så ni vet:
NI ÄR ABSOLUT INTE ENSAMMA!!!
Sen att ringa amningshjälpen kändes jätte underligt. Det är privatpersoner som
tar emot samtal och försöker hjälpa till på sin fritid.
Men jag tyckte det var jobbigt att ringa hem till en kvinna och hennes man svarade.
Jag mumlade fram något som:
Hej jag heter Mikaela, skulle jag kuna få prata med din fru om mina bröst.....och amning.
Sen slog det mig att tänk om jag ringer  mitt i söndagsmiddagen eller kanske
mitt när de försöker hitta sin lilla "mystid"
Säkert en väldigt bra ide, men jag tyckte det kändes konstigt.



Hemma flyter dagarna på. Ibland känns det bara som morgon och kväll.
När vi tror vi hittat en rutin med Nova så kan vi vakna nästa sekund
och inse att den rutinen bara varade i en dag.
Dagarna är det en pigg och glad liten tjej som hela tiden försöker
förstå livets mål.
På nätterna är det en tjej med stort närhetsbehov.
Vill gärna avra nära. Krypa upp/in i famnen och buffa upp sitt lilla huvud
under hakan.
Men vi lär oss henne och hon lär sig oss.




Nu måste jag bara ge dagens ros till min underbara häftigaste mormor.
Hon är 85 år och den piggaste lilla tant man kan tänka sig.
Hon är barnvakt åt Emil och Embla, hon åker på utflykter, umgås med sina väninnor och tar
verkligen tillvara på livet.
I oktober skall hon tillsammans med en vännina (som är 92 år) och hennes
familj åka till Sydafrika. Och inte vilken semester som helst.
Visst inefattar det sol och bad. Men de skall även på safari.
Hur häftigt är inte det. 85 år och safari.
Jag tycker hon är cool och hoppas verkligen att hon får en riktigt bra resa.
Och hon gör totalt rätt som åker.
Man skall passa på så länge man orkar och mår bra.
Så GO FOR IT MORMOR!!!




Ha en fantastisk dag alla.
KRAM♥

Att bli förälder är nog något av det mysigaste som finns.
Bara lukten av de små varelserna som är helt hjälplösa.
Men ibland är det inte en dans på rosor.
Jag tänker ta upp ett problem som många missar.
AMNING.
På BB berättar de hur viktigt amningen är. MAN SKALL AMMA.
TILL VARJE PRIS.
Visst finns de söta sköterskorna där för råd och hjälp.
Men om det fortfarande inte går så har de en massa knep med salvor
och amningshjälpen som man kan ringa till.

När Emil föddes för 7½ år sedan var jag bestämd med att jag skulle amma.
JAg kämpade ihjäl mig med såriga bröstvårtor och mjölkstockning.
Fick höf feber och grät mig igenom ammningen.
I 4 månader kämpade jag med honom tills jag gav upp.
Med ett fruktansvärt dåligt samvete mot mitt första barn.
Men tänkte ändå att 4 månader är bättre än inget alls.

När Embla föddes för 5 år sedan beslutade jag att testa igen.
Dock blev det likadant denna gången. Hon fick inget bra grepp. Såriga bröstvårtor, fick i sig blod,
spydde upp blod, mjölkstockning med feber.....
Jag var ett ras. Bara grät och mådde skit.
Tillslut gick faktiskt BVC in och satte stopp.
De sa att jag kunde ge henne ersättning. För hon skulle inte ta skada för det ändå.
Och mådde jag bra så skulle hon må bra.
Och vilken befrilse det blev när jag slapp pressen på mig.
Hon tog flaskan och mådde hur bra som helst.

Denna gången bestämde jag mig för att återigen försöka.
Men hade pratat med min barnmorska och bvc om hur det gått
de andra gångerna.
De frågade för vems skull jag skulle amma. För min eller för alla andra.
Barnet (för då visste vi inte vem som låg i magen) skulle inte fara illa
pga att jag inte ammade. Det finns jätte bra modersmjölkersättning.
Och det går inte för alla.

Så när lilla Nova föddes så började jag amma. Men samma visa denna gången.
Såriga bröstvårtor och mjölkstockning.
Fast denna gången gick det inte så långt.
Nu får hon ersättning. Vi har en glad liten Nova här och pappa Tinus kan hjälpa till.
Jag mår bra och känner ingen press.
Nova mår bra och växer.
Nu kan jag nuta av att vara småbarnsförälder.

Man måste tänka på sig själv också.
För mår inte vi bra.....hur skall då våra barn mår bra.

Ha en fantastisk dag.
KRAM

Nu är hon äntligen här.
Redan 6 dagar gammal och ett litet underverk.
Tiden går så fruktansvärt fort och bloggandet
har återigen kommit på efterhalken.
Förlossningen gick otroligt bra.
Snabbt men allt annat än smärtfritt.
Det gör ju fruktansvärt ont, det skall man ju inte neka.
Men det är värt all den smärtan.
För ut kom den sötaste lilla tjej man kan tänka sig.
Lilla Nova Emilia Stenhill.
3720 g och 51 lång.
En lugn och harmonisk liten tjej.
Så framåt.
Mamma, pappa och syskon är väldigt stolta.
Och livet som småbarnsförälder är faktiskt myisgt.
Även nätterna, när hon vill allt annat än att sova.

Vågar man skrika ÄNTLIGEN???
Jag hoppas det.
Vaknade klockan 5 i morse och var fruktansvärt kissenödig.
Det tryckte och var jobbigt att kissa.
Fick liksom gunga fram och tillbaks för att få ut det.
Tankarna började med en gång.
Är det på gång nu??

Kröp till säng igen för att invänta fortsättningen.
Väntade, väntade och väntade......
Efter ca 20 min kom den en ganska kraftig värk.
JIPPIE tänkte jag. Men vågade inte väcka Tinus.
Det kunde ju fortfarande vara de trista förvärkarna som
jag haft till och från ett tag nu.
Fast med lite mer smärta bakom.

Ytterligare 20 minuter gick och det kom en ny värk.
Tänkte för mig själv: Om det kommer en ny värk så väcker jag honom.
La mig till rätta och drog honom närmare mig.
Kände att jag behövde närheten.

Efter 20 min kom nästa igen.
Jag väckte honom och förklarade läget.

Sen kom den ena värken efter den andra.
Med ungefär 15-20 minuters mellanrum.
Känner mig väldigt lugn så det blev en mysig frukost med
barnen och sen en skön dusch.
Värkarna kom med 10-15 min mellanrum.

Min bror och hans sambo skulleha barnen så vid 10 kom de för att hämta de.
det skulle bli en dag på stranden.
För idag är det 27 grader och sol.
De har det nog roligare vid vattnet än med mig här hemma.

Det jobbiga nu är att härda ut detta. För ibland
känns det som mom värkarna avtar och kommer mer sällan. För att
i nästa sekund bli fruktansvärt kraftiga.

HUR LÅNG TID SKALL DET HÄR TA?

Just nu vill jag bara komma in till mölndal och få min lustgastub.
Detta inlägg kan säkert ses som idiotiskt av många men för mig är dt mer ett
tidsfördriv mellan värkarna.
De gör ju ruskigt ont och än så är det ett tag innan vi får åka in.
Uppdaterar mer när jag orkar.
KRAM

Vaknade upp ännu en dag besviken.
VARFÖR I HELA FRIDENS NAMN VILL DEN INTE KOMMA UT?
Igår hade jag bara en känsla i bakhuvudet, och det var att denna lilla krabat inte vill komma
ut självmant utan det slutar med igångsättning om två veckor.
I natt drömde jag om detta. Och samma sak
utspelade sig där.
Så nu är jag nästan säker på att detta kommer att ske.
Om två veckor kommer vår lilla krabat ut...med igångsättning.
Inser även att nästan alla mina tankar har fokuserats på detta med bebisen.
Jag kan inte släppa det och ALLT JAG VILL ÄR ATT H*N SKALL KOMMA UT.
Men jag måste försöka släppa det och leva ett slag.
För ja har verkligen blivit knäpp.
Jag vet att ALLT fokuseras på detta.
Men jag kan helt enkelt inte släppa det.

Denna veckan har i alla fall tillbringats ute på lekplatsen tillsammans
med barn och grannar.
Fikakorgen har varit packad och barnen har sprungit fram och tillbakas mellan oss.
Idag skall vi bryta den trenden lite och träffa mina
två arbetskamrater på stan. Ta en glass, tjata lite och även
överlämna lite saker från sminkpartyt jag hade för ett tag sedan.
Samtidigt få lite skvaller om jobbvärlden som jag missar totalt nu.
Skall bli lite trevligt.
Och i morgon är det redan lördag. Tinus skall jobba och sen har jag lovat honom
att han skall få åka till Marsstrand och titta på "segling".
Det är ju Match Cup nu och varje år brukar han jobba där.
Men detta året funkar inte det eftersom planerna var att liten
skulle komma ut. Så han får åka dit 
över dagen i sälllet och suga  sig det han missar.

Nu skall vi äta frukost och sen ta tag i dagen.
Ha en riktigt skön dag alla.
KRAM♥

Barnen springer fram och tillbaka mellan varandras rum.
Just nu är de fyra stycken som "leker".
Embla och Linus är i hennes rum och Emil tilbringar tiden med Sarah i hans rum.
Där hägrar musik på väldigt hög nivå genom
Guitar Hero. En trummar och en sjunger.
Låter väll igentligen hellre än bra men samtidigt är de sjukt söta.

Vädret, det vackra vädret försvann och idag är himlen grå och regnet strilar ner från himlen.
varmt är det men ingen sol så långt ögat kan se.
Efter lite glass och jordgubbar ute på gården tillsammans med Sanna och alla barnen
startade regnet och vi beslöt oss för att gå in.
Det blev en kopp kaffe och sen kom barnen på att de var hungriga.
Linus stannade på middag och jag tror inte de han mer än att äta innan de skulle ut och leka igen.
Visst är livet skönt när man är barn.
Och som mamma är man lycklig nör barnen har kompisar

Själv sitter jag i soffan och glanar på blocket.
Emil vill så gärna ha en ny säng.
En hög loftsäng. Sen vill jag göra om i hallen.
Får se om vi hittar något.
Nu har jag i alla fall fördrivit tiden en stund till.

Ha en fantastisk dag.
KRAM♥

Japp!!! Ännu en natt över och ingen bebis.
Jag har nämligen fått för mig att den kommer komma natttid (OM den kommer)
Så varje kväll lägger jag mig och verkligen HOPPAS att liten skall komma
och vaknar nästa morgon och är fullt lika besviken.
Har en hel del förvärkar/sammandragningar men bara falska
och de gör inget ont.
Bara spänner och sen slappnar av.
Jag har verkligen provat ALLT.
städat, tvättat fönster, sex, långa promenader, gå i trappor, äta stark mat
och även choklad (ett tips jag fick)
Men jag kan ju säga att absolut INGET hjälpte.
H*n är kvar där inne ännu.

I tisdags var jag hos barnmorskan. Ett besök som jag trodde jag skulle slippa.
SF kurvan hade inte ändrats alls och om den int har gjort det
tills nästa gång (F-N ännu ett besök kanske) så kommer jag få extra kontroller.
Hjärtljuden hade sjunkt ner till 120 slag/min.
Annars mådde jag hur bra som helst.
JO TACK JAG VET!!!!!

Hur har vi annars fördrivit sommarlovet?
Jo vi bakar, leker och njuter.
Igår var vi nog knappt inne. Eller inte barnen i alla fall.
Det blev en hel del fika med grannen ovanför.
Hennes son Linus och Embla kommer väldigt bra överäns.
Även mil, men det ärks att han är lite äldre och
har andra lekar som han inte riktigt får med de två andra på.

Men som tur var så finns det fler barn ute.
Och visst är det skönt att se när de kan springa fram och tillbaks mellan hemmen.
Lyckliga över att ha en massa barn runtomkring sig som de kan leka med.
I alla åldrar.
Tänk vad skönt det vara att vara barn.

Nu skall vi äta lite frukost här och sedan se vad denna dag har att erbjuda.
HÅLL NU TUMMARNA PÅ ATT LITEN VILL KOMMA UT SNART!!!

KRAM

Vilken fantastisk helg vi haft.
Åh vad jag älskar Lilla Brattön.
I fredags 10.57 gick bussen här ifrån och klockan 13.00 var vi framme på ön.
Stugan vi hade bokat hette Flottviken och låg precis vid havet.
När vi satt på verandan såg manut över det blanka vattnet.
Mina föräldrar har sin bårt liggandes där och mina kusiner hyr säsong.
Så lite av en släktträff blev det.
Vädret var hur fint som helst så det har blivit bada, åka båt, krabbfiske och massa
njuta bara.
Tyvärrgår helger allt för fort. Och vips var det söndag och dags att åka
hem igen. tyvärr. Det enda som var skönt med att komma hem var ju att få sova i
egen säng. Man sover ju inget vidare borta på en hård madrass och en frimärkeskudde.









Nu har jag gått över 2 dagar. Och jag hatar det.
Jag avskyr väntan och vill att det skall komma igång nu.
Men inget händer.
Vadslagningen är i full gång.
Emil trodde igår. han förlorade. Johanna tror idag. Hon förlorar hon med.
Min bror och Tinus kusin Cicci tror i morgon.....hoppas hoppas att de har rätt.
Jag avskyr verkligen denna väntan.

KOM UT NU!!!!!
Kan någon hjälpa mig???
Ha en fantastisk dag.
KRAM

Idag kan det bli sista blogg inlägget på ett tag.
Jag kommer självklart försöka men vet att jag knappast hinner när barnen är här.
I morgon bitti leveraras två UNDERBARA barn igen. Och sen har vi två
härliga veckors sommarlov tillsammans.
Så skönt att ha de lite längre hemma.
Och detta kommer vi fira med en helg på Lilla Brattön tillsammans med
mina föräldrar, min mormor, kusiner och min faster (som hyr där ute hela säsongen varje år)
Om vädret blir bra (vilket det skall vara) så kan de få bada hela dagen om de vill.
Tänk vilken skön helg vi skulle få.
Och skulle nu liten bestämma sig för att komma ut så ser jag absolut inga hinder alls.
Mina kusiner har båt och kör oss till fastlandet.
Där tar vi bilen och på 40 min är vi vid Mölndals lasarett.
Skulle där vara fullt så tar det ca 50 min till NÄL (Norra Älvsborgs Lassarett)
I värsta fall finns det ambulanser som kan hjälpa oss med.
Nä, Jag är inte ett dugg orolig.
Utan ser fram emot helgen.


Idag skiner solen igen. Och Göteborg är lika härligt som det brukar.
Efter en natt med många underliga drömmar om både det ena och andra vaknade jag
ganska tidigt och kände en dånande huvudvärk.
Trött och hängig.
Bara jag inte blir sjuk, var det första jag tänkte.
Men efter en stor frukost med havregrynsgröt och leverpastejsmörgås mådde jag
genast mycket bättre. Snart redo för ännu en promenad i värmen.
Vi kanske hörs senare.
KRAM