Uttråkad.

Ibland behöver man bara skriva av sig......Fingrarna glöder men hjärnan hänger inte med. Man vill bara skriva, skriva och skriva för att få ut allt. Men vet absolut inte vad man skall skriva. Stopp i hjärnan.  Just nu behöver jag få skriva....men har absolut ingen aning om vad.
Min sambo tycker att jag skall skriva om min märkliga kropp...att jag är en väldigt märklig person (hmm kan ju tolkas som man vill detta) Men för attt försvara honom lite nu så är det så att jag har 37.3 i temp. Inte så mycket kan man tycka. Men jag är skållhet och ögonen lite blanka. För min kropp säger verkligen ifrån nu. Jag har feber och för mig är det verkligen feber.När jag är frisk (feberfri) så ligger jag på 35,9-36,2. Så nu har jag feber....och detta tycker han är lite märkligt.
Helt plötsligt inser Tinus att man skall lägga på 0,5 på tempen. Då har jag ju helt plötsligt 37,8. Hmm.....lite feber var det ju i alla fall. Jag som verkligen gjort allt för att dölja detta med febern. VILL INTE VARA HEMMA I MORGON.
Men i vilket fall som helst så kom vi ju på ett ämne som jag kunde skriva om . Några få rader blev det. Jag är nog fruktansvärt rastlös idag......eller bara skrivsugen.
Men detta får väll bli allt för denna gången.
Tills vi ses igen.........KRAAAAAM



58.jpg

Då och nu....

Idag satt jag och en kompis till mig (martin) och diskuterade vart världen tagit vägen. Via msn satt vi och hade ganska roliga diskussioner.
Tänk vad världen har förändrats. Vad som hänt bara på de 30 år jag levt. (Gammal gumma)
När jag växte upp fanns det LP skivor, kasettband och på sin höjd comendore  spel. När vi skulle skaffa musik så fick man antingen gå och köpa sina skivor/band eller sitta och spela av de på sin dubbeldeckade bandspelare. Minns vilket jobb det var.  Först spola fram till låten man ville ha och sen se till att man samtidigt som den började hinna trycka på REC på den andra banddelen. Idag laddar du snabbt ner låtar via nätet som kan ta ca 2 sekunder. Smidigt men var tog allt det roliga vägen. För ungefär två år sedan fick min dotter som är 4 år ärva ett kasettband av en kompis. Hon frågade mig vad man gjorde med det. Jag förklarade att det var en saga på det och att man kan lyssna på bandet i bandspelaren (dock hade vi ingen) Hon verkade nöjd med svaret och gick iväg. Senare gittade jag henne i sitt rumm och försökte göra allt för att få in bandet i CD spelaren. HAHAHAHA. Hon har verkligen ingen aning om vad kasettband är. Nu har vi CD-spelare och blueray spelare....
Sen har vi det där med TV spel. Jag och min bror fick en jul Nintendo 64. Vi blev ju överlyckliga. Hade massa spel. Men jag minns speciellt ett spel. Fotbollsspelet tror jag det var. Där det var fyrkantiga gubbar som sprang efetr något vitt som skulle kunna vara en boll. Grafiken var fruktansvärt dålig men man hade väldigt kul. Idag finns det en mängd olika varianter av spel. PS3, Wii, Xbox360, Nintendo DS. Hur många som helst.

När vi var små hade vi ett sommarställe i Frillesås (halland) Ett år fick min pappa tag i en gammal biltelefon som vi skulle ha på landet efetrsom det inte fanns telefon där. det var en stor apparat som vägde hur mycket som helst. Och den gick bara att ringa med ibland. Nätet var ju inget vidare då. Nu finns det minimala telefoner med inbyggd kamera och MP3.
Och kameran i sig är ju en sak, Min första kamera var en sådan variant där man fick dra upp den med en spak varje gång man tagit ett kort. Sen fick man lämna in den för att få hemskickat sina kort. Då kunde det ju vara ett flertal som inte var bra.... sen kom kameran där man inte behövde dra upp utan den drog upp sig själv. Och nu då tillsist digitalkameran. Där jag samtidigt kan se mina bilder och radera bort de som jag inte vill ha. Sen framkallar jag bara de jag vill ha hem via nätet. Hur smidigt som helst.
Vi behöver inte ringa mer...nu mer finns mailen. Eller varför inte facebbok, lunarstorm, kamrat eller vad alla dessa sidor heter. Sms...är också enkelt...men behöver inte prata med personen...utan man skickar ett sms.
Saken är ju att jag är precis likadan....så det är inte det jag vill komma fram till....utan bara vart världen är på vägen. vad finns det om 30 år till.....kan saker bli bättre????


                                   







VAR ÄR VÅREN???????


Okej....jag bara undrar....VAD HÄNDE MED VÅREN????
Min sambo sa till mig igår att det skulle snöa under natten. Men jag kan ju säga att jag inte trodde honom. 
Och när jag kom upp mitt i natten (eftersom Embla tyckte att klockan 4 var en bra tid att gå upp) såg massa snö ute, och det fortfarande snöade. Då undrade jag......VA FAN TOG VÅREN VÄGEN???
Kan man bli mer irrietrad (troligen kan man det) när det varit så otroligt underbart väder ett par dagar nu. Med sol och hyfsat varma dagar. 
 
Jag blev i alla fall inte ett dugg imponerad. Utan mer tvärt om. Är detta början på en underbar helg tänkte jag.
Jag var tidig idag till råga på allt. Så klockan 5.30 gick jag hemifrån. Pulsande i all jä-la snö. För inte hade de hunnit ploga heller.......Kallt var det och mörkt. 
Och eftersom Embla tyckte att hennes dag började klockan 4 i morse så var jag väll inte piggast i världen.
Men det var allt hon. För hon tyckte att vi skulle leka. HAHAHA
Tinus ringde mig vid 8 och lät allt annat än pigg. Och den stackaren måste jobba till klockan 18.00 ikväll. Jag lider faktiskt med honom. Men jag får ta hand om honom sen. Ikväll. Efter träningen (om jag fixar det)
För vi kommer väll vara två klubbade isbjörnar ikväll





CYA LATER ALIGATOR








Glömskan blir påmind

I lördags gjorde jag och familjen en utflykt till Öckerö. Denna underbara ö. Det har nämligen blivit bestämt var vi skall ha bröllopet. Öckerö såklart.
Vi packade in oss i bilen med matsäck och allt för att vara borta ett par timmar.
Halv elva skulle vi möta upp en Lennart som skulle visa oss församlingshemmet. Och prick halv elva står vi där. Förväntansfulla och lite ivriga.
Men han kommer inte. Vi väntar och väntar. Men ingen Lennart. Tillslut kommer en väldigt trevlig kvinna. Hon frågar vem vi väntade på och vi berättade såklart.
Jaha....sa hon och såg väldigt förvårnad ut.
- Jag skall in i lokalen men det kanske är bäst att ni väntar på honom här ute så länge, sa hon. Och vi höll med.
Men tror ni att han kommer. NÄ. Och vi väntar vidare. Till råga på allt så blir Embla kissenödig och vi är i akut behov av en toalett.
När det gått ca 10 minuter så kommer hon ut igen.
Hon är verkligen jätte snäll och säger att hon kan visa oss runt istället. Tills Lennart kommer.
Och vilken underbar lokal. jag blir helt frälst med en gång och vi bestämmer oss för att ta den.
Hon ringer till Lennart för att berätta att vi varit där. Då visar det sig att han glömt av det. Han skrev en lapp men skrev så slarvigt så att han själv inte såg vad han skrev. HAHAHAHAHA
Men vilken tur att denna underbara kvinna fanns då. Och våran utflykt till Öckerö blev underbar.
Vi hittade en lokal, fikade och njöt av det underbara vårvädret.








Pilates....

Igår provade jag något jag aldrig provat innan. Mina goda vänner Henrik och Dag fick med mig på Pilates. Jag måste väll först förklara att jag nog haft alla bortförklaringar jag kan för att komma ifrån detta. Tillslut gav han ju upp på att tjata på mig. Han kallade mig dessutom "Bortförklaringarnas mästare" Hmm....ja men det kan nog stämma.
Jag hade redan på morgonen bestämt mig för att träna. Men då bara springa lite på löpbandet och lite mag övningar. Hade packat väskan innan jag traskade iväg till jobbet.
Visst måste jag även erkänna här att jag under dagens lopp försökte komma på en miljon saker till att blåsa av det.
Massa bra ursäkter. Men samtidigt var jag ju tvungen att ta mig i kragen och genomföra detta.
Så jag tog mig till Life i Kortedala. Sprang en sisådär ca 20 min på löpbandet. Var verkligen helt slut. Men kämpade på med någr minuter i magmaskinen och skidåkningsmaskinen. Kännde mig ganska nöjd med mig själv.
Men när jag stod där upp och tittade på klockan så insåg jag att jag inte ville åka hem. Sambon var ute på stan och kollade frölundamatchen. Vad skulle jag göra hemma själv???
Då kom jag på att Henrik miljoner gånger hade frågat om inte jag ville följa med på Pilates. Varför inte tänkte jag.  Så jag ringde upp honom och frågade när de skulle åka. Först blev han helt lite chockad tror jag, att jag ville följa med men samtidigt väldigt glad.

Han hämtade upp mig med bilen och vi åkte för att hämta Dagge. Min kropp var nog redan trött innan och jag började bli lite rädd att jag inte skulle fixa detta.
Men jag måste erkänna att detta verkligen var kul. Jobbigt, påfrestande men väldigt roligt. Jag använde muskler som jag faktiskt inte trodde att jag hade. Min kropp fixade verkligen detta.
Jag kan djup rekomendera detta till alla. Man tänjer och sträcker. Man får styrka i mage och tygg. Hur kul som helst.
PROVA GÄRNA!!!!!!



Sen att min kropp idag känns som en stel pinne och gör ont är ju något som man får räkna med.
KRAM!!!!

Lördag kväll!!!!

I kväll gäller det. Äntligen Finalen av melodifestivalen. Är så less på alla dessa deltävlingar. Varför inte bara ha en tävling med 20 bidrag. Så enkelt och så skönt. Nu skall jag istället behöva lyssna varje vecka. Men som sakt. ikväll är det sista gången. JIPPIE.
Jag måste erkänna att jag ändå suttit bänkad framför tv:n varje lördag kväll för att bua ut de låtar JAG inte tycker om och heja fram de som är bra. De som JAG tycker är bra.
Fastnade ganska tidigt för Heat med "1000 miles" En otroligt bra låt.
Jag har även blivit ganska mobbad av min pappa. Jag tyckte nämligen att Caroline Af Ugglas låt "Snälla Snälla" Var JÄTTE BRA. Jag lyssnade på texten och hela jag fick bara kalla kårar i kroppen. Jag rös. Hon är en väldigt underlig människa men hon är sig själv. Och min pappa han kan ju absolut inte fatta hur jag kan göra det. Men om man blundar( Om man inte fixar att se henne) och lyssnar på texten så är den otroligt bra:


snälla snälla snälla
jag ber dig snälla snälla snälla
stanna kvar hos mig, för jag behöver ju dig.
ja så snälla snälla snälla snälla
lyssna snälla snälla snälla snälla
jag vet , det e lågt att be, men jag skiter i det!

för i går när du gick, i sista blicken som jag fick kunde jag se
ja jag kunde se, jag såg du va på väg till en annan kvinna
bort från mig!

så snälla snälla snälla snälla
jag ber dig snälla låt mig inte sitta, sitta ensam här
medans du är där

Så snälla hjälp mig fatta hjälp mig att förstå
vad har jag gjort för fel som fått dig att gå?
ja, för det e väl så?
och jag hatar att jag vet
jag vet att du kommer ge allt du gav till mig,
allt det där jag fick
till en annan kvinna...
och inte till mig!

Nu skall jag och sambon äta god mat och dricka lite vin.
C ya later!!!!!!

Life is life.......



Här är en bild på mina tre älsklingar. Min underbara fästman och mina två underbara barn. Dessa tre gör mitt liv underbart varje dag.
Jag må vara arg, sur eller grinig. Kanske ledsen och inte alls orka med det ena eller andra. Men jag vet att de älskar mig ändå. Hur mycket som helst.  Vi kan ha en sådandär jätte jobbig dag....då allt går fel. Men jag och Tinus har en regel....som vi är ganska stränga med. Vi solmnar aldrig ovänner. Vi pratar ut innan. Hur trötta vi än är. Och det tror jag är bra.


Barnen är mitt liv och i detta livet ingår också han....mannen som får mig att le. Mannen som avgudar mina barn. Som vågar sätta regler och säga ifrån. Inte bara glida med. Som går upp på nätterna när de vaknar. Som låter mig få sova ut emellanåt och ber mig ta egen tid. Är oerhört tacksam för att jag hittat honom...eller han mig...eller vi varandra.

Sen en annan person som gör mitt liv värdefullt. Min otroligt underbara vän Emma. Emma som bara ramlade in i mitt liv för ganska exakt ett år sedan. Hon förändrarde den dagen i mitt liv och var sen kvar......
Nu när jag varit lite nere.....som jag tyvärr varit så har hon skickat massa söta muntra upp sms till mig varje dag....där det står hur bra, snygg, sexig och underbar jag är,,,,hahahha. det är verkligen bara hon och Tinus som säger så till mig. Och jag äslakar de båda. Emma skall även vara en av mina brudtärnor. Och det skall bli en fröjd att se henne jämte mig...
Är oehört glad för alla vänner jag har omkring mig.........TACK ALLA!!!!

Huvudvärk.

Jag har sådan jävla huvudvärk idag. På jobbet kan man ta på sig sin mask och då låtsas som om allt är bra men när man kommer hem så tappar man helt plötsligt masken och man står där och är ledsen och irriterad.
Jag har allt för mycket tankar i mitt huvud och antar att det är de som gör ont.
Jag står nu vid ett vägskäl i mitt liv. Där jag inte vet vilken väg jag skall ta. Den enkla vägen som kanske i sin tur inte är den bästa eller den svåra vägen där jag kommer få kämpa om jag orkar tills jag kanske ger upp eller får det betydligt mycket bättre.
Finns nog ingen som kan hjälpa mig med detta medr än jag själv kanske,
Jag förstår att ni som läser nu är väldigt intresserade av vad fan jag tänker på hela tiden....jag kommer tyvärr inte berätta detta här...utan bara för de som finns i min närhet som jag litar på....
Ha i alla afll en underbar tisdag.
KRAm

TACK!!!!!!!

I onsdags hade vi lite middag hemma. Inför bröllopet i sommar. 29 augusti blir jag Fru Stenhill. JIPPIE!!!!
Mina underbara brudtärnor heter Emma Fredriksson (min bästa vän) Marina Olausson (En otroligt nära vän) Lina Johansson (blivande svägerska) och Sofia Johansson( blivande svägerska) Alla dessa underbara kvinnor betyder väldigt mycket för mig.
Han skall ha 4 underbara killar vid sin sida. Ola Eklund( äldsta vän) Niklas Dahne ( "Brossan") Henrik Krok ( Nära vän) och Fredrik Nilsson ( Min bror) Som toastmaster skall vi ha underbara  Christoffer Hjerdin (mannen som såg till att vi träffades)
Vi hade i alla fall samlat i hop de flesta på middag hos oss. Ville att de skulle få lära känna varandra och få ett ansikte till de som skall stå bakom oss denna underbara dag.
Kan säga att vi fick många goda skratt den kvällen. Och det som var så underbart var att alla verkade trivas med varandra. det var bara tre stycken som inte kunde komma. Men hoppas att vi snart kan träffas igen och att alla då kan komma.

Mitt liv har förändrats ganska mycket sedan jag träffade Tinus. Att vara ensam med två barn är en kamp. Mycket man måste klara av själv. Och klarar man det inte själv så går man under. Jag har kämpat med både mig själv och barnen under ett år som jag var ensam. Även med mitt psyke som ibland kan spela mig ett spratt. Kännslor som man inte alltid kan styra. Blir ledsen bara utan annledning. Man får klara sig själv. Jobba, städa, laga mat, hämta, lämna på skolor/förskola (har visserligen mina underbara föräldrar till hjälp med)
Helt plötsligt kommer denna underbara man in i mitt liv. Han förändrar allt. Hjälper till med allt, visar mig vad kärlek är, pratar med mig, låter mig gråta ut när jag är ledsen, tar hand om mig, plockar upp mig när jag är på väg att falla.
Gud vad jag älskar denna man. Vill bara atcka honom för allt han gör och då säger han att det ingår i mitt liv. Kan man bli lyckligare.
Och nu den 29 augusti skall jag bli hans fru. Detta är underbart. Jag är den mest lyckliga kvinnan i världen.
Så med honom vid min sida den dagen och dessa underbara människor som brudtärnor,  bestman och toastmaster kommer detta troligen bli en av de underbaraste dagarna i mitt liv.
 Tack Tinus för att du lyssnar, förstår och älskar mig. Jag älskar dig med. Otroligt mycket.
Emma....du är en underbar vän. Otrolig lyssnare och en underbar person...
Tack alla ni som förgyller mitt liv.

KRAM KRAM!!!!!!

Världens underbaraste helg!!!

Okej...hemma igen och inga brutna ben. JIPPIE. Jag måste säga att Piteå var nog det bästa som kunde hända i mitt li just nu. Vilken underbar helg jag haft.
Allt började på planet till Piteå. resan tog 1h och 35 minuter. Snabbt som attans. Vi fick relativt gott kaffe på planet och en helt okej smörgås. Vi njöt av att bara sitta där och se ut genom flygplans förnstret. Solen var framme och himlen alldeles blå....
När vi steg av pöanet hade vi förberätt oss på en vägg av kyla. Micke (han vi skulle bo hos hade ju sakt att det hade  varit -17 grader) men med sina -8 grader så var det jätte skönt.
Micke och hans dotter Stella 3 år mötte oss vid flygplatsen. Första stoppet var skidbacken. Killen äger nämlige en egen skidbacke och ett företag!!!!!


Han var tvungen att fixa lite inför helgens internationella tävlingar. Oj så mycket snö tänkte jag......

Nästa stopp var deras hus.
Jag har nog aldrig kännt mig så välkommen och omhändertagen någon gång innan. Mickes sambo Caroline och deras minsting Noelle 1 år tog emot oss när vi kom hem. Vilket hus de hade. Underbart.
Maten serverades och Tinus och Micke åkte iväg till hans kontor för att prata affärer. jag stannade kvar hemma med Carro och barnen. Även om jag bara hade träffat henne i ca 2 timmar så kändes det helt naturligt och jag hade en väldigt trevlig stund med henne. Vi åt lite godis och kollade Lets dance. Sen var vi helt slut och gick till sängs. De hade bäddat till mig och Tinus i det ena rummet bå bottenvåningen så vi låg helt ostört. framåt natten kom Tinus hem (det tar lång tid att prata affärer;)

På morgonen när vi vaknade och steg upp stod frukosten färdig på bordet.
- Ta för er bara sa Carro som var ensam hemma med barnen eftersom micke jobbade i skidbacken. Vå åt och njöt av att bli serverade med omtanke och mat.
Efter detta var det då dags för det som jag var messt orolig för. SKIDÅKNINGEN!!!!!
Jag hade ju lovat Tinus att han skulle få lära mig att åka skidor. Jag var verkligen skitnärvös. Men Tinus var lugn som en filbunke. På med underställ, termobyxer, jacka och mössan. Skidbacken ligger i Luleå så det tar en liten stund att åka dit.
När vi kom fram var redan pjäxor och skidor undanlagda till oss. Bara att tränga på sig. Herregud jag kände mig som en robot i pjäxorna. Men på kom de och vi gick till barnbacken. Alldeles lagom för mig. Upp i liften och stod där på krönet och tänkte......Fan, detta kommer jag fixa. Innan dagen är slut skall jag ha åkt ner här utan att Tinus behöver vara nära.



de första åken hade jag Tinus framför mig. Han fick åka baklänges och jag höll i hans axlar. Men undan för undan släppte det. Till slut ville ju tinus åka de riktiga backarna....vilket jag absolut förstod. Men inte gav jag mig för det. Nä absolut inte. Så jag åkte upp i liften igen och helt plötsligt släppte det. Jag tog mig ner utan hans hjälp. Flera gånger åkte jag och insåg att det var ju hur kul som helst ju.
Men efter ett par timmar var vi trötta och slitna. Vi lämnade tillbask våra skidår och blev bjudna på lunch.
Sen var det dags för skoterfärd. Hur kul som helst ju. Vi tog en sväng genom skoterleden.


Jag kan säga att man blir väldigt trött av att vara ute i naturen en hel dag så vi somnade när vi kom hem. Sov ganska lång middag.
Resten av kvällen åt vi god mat och drack vin. Allt detta bjöd de på.
Dessa människor är helt underbara. Så öppna och sociala. Barnen älskade oss och jag blev helt betagna i de med.
Tinus och jag kom varandra extremt mycket närmare(om det nu är möjligt)
Jag hade en underbar helg. Ångrar inte alls att jag åkte med. Och jag kommer bära med mig detta länge. Så omhändertagna vi blev där. Helt underbart.
Tusen tack Mikael och caroline. Och tack Tinus för en underbar helg.
KRAM

(Tinus och Micke) Fick tyvärrr inget kort på Carro. Tog på barnen men vill inte lägga ut de här!!!!