Så är den här igen. Den sista dagen i arbetsveckan, den första i helgen och den absolut underbaraste dagen.
Min lägenhet är tom. Väldigt tom. Nästan lite för tom. Barnen har åkt iväg till sin pappa. Skall vara borta nästan en vecka. Nu hörs inga bubblande skratt, inga hysteriska skrik, inga gripande tårar.
 Ingen busig liten tjej som skall leka kurra gömma en massa gånger innan hon till slut får ro i kroppen och somnar sött i sin säng.
Ingen klisp liten kille som skall ställa hundra frågor och självklart förväntar sig svar på de alla med en gång. som kan komma på massa ursäkter för att få vara öppe med mamma och Tinus längre än lovat.
En vecka utan oväntade kramar och pussar. När de helt plötsligt slänger sig i famnen på än och säger: Jag älskar dig mamma. När de på kvällen framför tv:n kryper upp i famnen och lägger sitt huvud mot min axel och man känner lugnet komma. Inga trotsiga barn som blir hysteriska när de måste lägga sig fasten de inte vill. som kan bli sura för att de inte får som de vill. Inga syskonbråk där de skyller på varandra. Ingen som ritar på sin docka och sen säger: Det var inte jag, det var Annabell. (hennes andra docka) Hur mycket man än blir irriterad jsut då så kan man inte låta bli att skratta.
Saknaden är otroligt stor. Längatan efter de enorm. En vecka går ganska fort men kan ibland kännas som en evighet. När man hör deras röster i telefonen när de ringer för att säga godnatt...det är då man inser att saknaden är enorm.
I år skall jag inte fira själva julafton med de. Utan får de på Juldagen. Något som känns otroligt jobbigt. Men tyvärr något jag måste genomgå. Deras pappa vill ju självklart också ha julafton.
Jag äslakr dessa små liv. De förgyller varje dag av mitt liv.

Världens underbaraste Emil. Nu 6 år. Väldigt smart kille. Charmig, kännslig, omtänksam och ett hjärta av guld.



Embla en underbar 4 åring med massa charm, bus och häftigt hummör. em bestämd tjej men också ett hjärta av guld.
Mina små solstrålar betyder massor för mig.
Snart fredag igen och de är hemma hos oss......underbart.

Kan vara så att jag bara är väldigt stressad just nu....eller så är det bara något jag skall gå igenom. Jag är trött, hängig, ledsen och får ingen direkt ro i kroppen. Jobbet tar så mycket energi. Vi står inför en flytt med förskolan. Från en provisorisk lokal till en helt nybyggd toppmordern förskola. Jätte kul om inte allt hade varit så fruktansvärt stressigt. Flyttlasset går om exakt 5 dagar. 22/12. Jag vet inte med vem jag skall jobba i Januari. jag vet inte vilken grupp jag skall ha. Springer på massa byggmöten och slutbesiktningar. Är med i inköpsgruppen och skall därför beställa möbler och annat som måste finnas när alla barnen kommer i början av Januari. Träffar säljare från olika företag som skall visa sina produkter. Vi måste packa.....nästan allt. Lite tar väll flyttfirman när de kommer men allt annat skall ju ner. Samtidigt skall en verksamhet med full barngrupp fungera också. Personalen inklusive mig själv är frökylda och hängiga.
Men mitt i allt detta så tycke rjag att det är jätte kul. ser verkligen fram emot detta. Det är bara detta att all energi som jag förbrukar på jobbet behövs egentligen hemma. Där jag ahr en som som verkligen behöver sin mamma och en dotter som hela tiden blir sjuk pga nedsatt immunförsvar. Hinner inte bli frisk förän nästa bacill tar tag henne. Det är snart jul och allt där sall också fixas och donas. Man skall hinna ha ett socialt liv med. träffa vänner....men vad gör man när man absolut inte orkar mer???
I går fick jag även veta att en av mina bästa vänners dotter som är 8 år blir mobbad och trakaserad i skolan. Så hon gråter varje dag hon bli hämtad. Berättar de mest hemska saker som andra BARN gjort mot henne.
Min tanke är den: Kan barn göra sådant och hur har de lärt sig det??? En kille som bara är sex år har gått och sakt att han skall snitta henne, Ta livet av henne för hon är ful osv. Han gick fram till hennes mamma och sa: Jag önskar att du och "flickan" (vill inte skriva hennes namn) dör. Jag skall se till att du sprättas upp. KILLEN ÄR JU FÖR FAN BARA 6 ÅR..... De tar stryptag på henne, kastar saker på henne....Kan hålla på så här i en oendlighet. Allt skolan säger är att det inte är hon sopm är problemet. NÄHÄ....men ta tag i problemet då så hon kan få gå klart skolan. Nu har mamman tagit ledigt och vägrar släppa henne till skolan. Inte föräns skolan gjort något. Stackars lilla tjej...........Min son älskar denna lilla prinsessa och vill att hon skall börja i hans skola....jag hoppas detta så det får ett slut. För den här lilla tjejen står mig NÄSTAn lika varmt om hjärtat som mina egna barn..........DET GÖR ONT.
Och då kanske det inte är konstigt att man blir stressad och trött.

Jag kan verkligen inte fatta att den snart är här....Jisses. Det pyntas och donas i alla hem. Folk stressar upp sig. Det skall handlas julklappar. Och självklart skall man vara den som handlar dyrast saker. Flest saker. Det skall bakas pepparkakor, lussekatter, knäck och kola. Granen skall pyntas. Tomtas skall upp.....helst ett tjugotal. adventskalendern följs noga på tv och radio. Kanske en litenm paketkalender eller chokladkalender för att räkna ner till jul.....Vi firar 1 advent och tänder ljus....sen andra, tredje och fjärde. Mitt i detta är det lucia....firanden hit och dit. 
Visst är julen stressig.....men gud så skönt att den snart är här...... 

Jag tror att alla har sina sk smultronställe. Där man bara kan tänka på det man vill. Bara njuta av lugnet som råder. En plats dit man kan dra sig undan om allt känns hopplöst jobbigt. Där ingen kan störa eller de som stör helt plötsligt inte existerar. En plats fylld av harmoni och romantik.
Jag har ett....en alldeles egen plats. Jag avskydde detta stället när jag var barn. När vi skulle åka dit fick jag alltid ångest. Trodde inte jag skulle överleva en vecka där. Gnällde och gnydde i hopp om att mina föräldrar skulle ge upp och säga att jag skulle slippa följa med. Men nä...det var lönlöst. Tillslut blev jag äldre och slapp följa med. Underbart. Jag kunde tänka mig åka ut någon gång och hälsa på mina föräldar och mina kusiner som också bodde där.
Sen en dag fick jag egna barn. När han var liten hyrde vi en vecka där. Lämnade all trafik och stress i stan. Mitt smultronställe Lilla Brattön hade helt plötsligt, från att vara ett trist, ensamt, öde och långtråkigt ställe blivit en avkopplande semesteridyll. Nära till vattnet, lugnt, stilla och alldeles underbart. (hahaha....lite askungen kännsla)
Bilden ovanfrån är tagen en sen kväll i sommras. Från mitt smultronställe Lilla Brattön. Så här vackert kan det vara där. Inte konstigt att ,man kan bli förälskad i en sådanhär plats. Eller????
Det är dit jag drömmer mig bort när jag känner att storstads stressen svävar över mitt huvud. Till sommaren får jag återvända dit igen..........

Min lilla docka på snart 4 år verkar ha åkt på allt man kan tänka sig. Först fick hon halsfluss. Penicilin i tio dagar. Var ganska okej ett par veckor. Sen kom nästa febertopp....gick till en läkare. Han sa att hon bara var förkyld och att det snart skulle ge med sig. Vi åkte hem....Inte blev hon bättre inte. Ett nytt läkarbesök inbokades. Denna man var underbar. Han kollade henne noga. Tog varenda prov man kunde tänka sig. Det visade sig att denna lilla tjej hade Halsfluss, öroninflammation och urinvägsinflamation...OJ. Hur kan en läkare missa allt detta. Det blev en ny antibiotikakur och hon blev bättre. I måndags 1/12-08  exakt två veckor efter förra sjukperioden fick hon feber igen och jätte ont i huvudet. Ett nytt läkarbesök fixades in (inte för att jag gillar läkarna så mycket men ett måste enligt de själva) Det visade sig att hon hade åkt på en ordentlig förkylning och bara behövde vila. Lite rött öra med men inget farligt. Hon har fått dåligt immunförsvar sa de. Ja ja....vi åker hem och vilar upp oss då.....idag torsdag fick vi återigen åka upp. Ont i öronen. Massa slem i halsen så att det är svårt att andas och hostar hela tiden. Ber att få den andra läkaren men han har slutat.......kommer till en underbar tjej. Hon kollar henne och bestämmer att Embla skall få Brikanyl för slemmet och hostan. Pumpas in med mask. Sen blir hon sjukskriven i en vecka för att bli riktigt bra.....HJÄLP. Till allt detta hör att hon skall på kontroll för att de hittat blåsljud på hjärtat. Göra ett ultraljud för att se vad som kan vara fel. Hur mycket skall en liten tjej på 4 år behöva vara med om????
Och varför kan inte alla läkare ta det på allvar...det är ju inte så att man älskar att vara hemma med VAB. Ekonomin går ju totalt i botten....men vad gör man inte för de man älskar♥ ?????
Nu ber jag att hjärtläkaren är bra och att detta inte är något allvarligt. Idag klockan 18.00 skall vi vara där... HÅLL TUMMARNA.

December igen.....Massor som skall hinnas med. Helt otroligt ju. Julklappsköp, Julmat, Pepparkaksbak, Lussekattersbak.....hur mycket som helst att göra. Man bli stressad. Men samtidigt är det skönt. Jag njuter av alllt detta. Att baka pepparkakor tillsammans med barnen. Ha på julmusik, bli nerkletad med mjöl och deg, Smaka på pepparkaksdegen. Gärna lite för mycket.  (Kan minnas mina egna föräldrars ord där)
Barnen älskar det. Först bakar vi de...sen gräddas de och hela huste fylls med en underbar doft. Efter brukar vi alltid dekorera de. med Kristyr i olika färger                              

Sen fikar vi med pepparkakor, kaffe och julmust. En stående tradition som jag älskar. Vi spsrar alltid lite av pepparkakorna till Lucia. Då brukar jag ta med barnen till mormor, morfar och gammlamormor. Där får de bjuda på sina pepparkakor och lussekatter och sjunga om de vill.
Den dagen de firar Lucia i skolan brukar jag även ta semester. I år skall inte skilan fira Lucia. För att det finns för många innvandrar familjer som inte får vara med. Att inte jag steg i taket. Vilken otroligt dum ide. Ta bort en viktigt tradition från oss. Jag kan verkligen bli arg....detta var droppen. Aldrig hört något så dumt.
Kanske skall gå vidare med detta. Hur som helst så älskar jag julen ändå.....