Äntligen gift!!
Nu är jag då en gift kvinna. I går gifte jag mig med världens underbaraste man. Och hela dagen blev perfekt. Betydligt bättre än vad jag väntat.
Men till saken hör att jag ett tag var livrädd för att det skulle gå åt skogen.
Det började med att guldsmeden tappade bort våra förlovningsringar. När Tinus skulle hämta de så fanns de inte på plats. Detta var i torsdags. Två dagar innan bröllopet. Att inte paniken kom redan då. De lovade dyrt och heligt att de skulle hitta de innan lördag.....TRO FAN DET, DET ÄR JU DÅ VI GIFTER OSS, tänkte jag.
Fredagen kom och fortfarande var ringarna borta. Mannen i affären ringde oss och var väldigt orolig och hade ganska dåligt samvete. Han sa att han skulle beställa nya ringar till oss med gravyr och allt. De skulle sedan köras i expressfart till Tinus föräldrar senast klockan 8.00 på lördag morgon. (Kan ärligt säga att mina nerver var då utanför kroppen) Men som han lovat...innan klockan 8 på lördag morgon kom ett bud med två helt nya ringar...graverade och klara. TACK OCH LOV.
Klockan 15.00 var alla samlade vid Församlingshemmet på Öckerö. Brudaparet, 4 tärnor, 4 marskalker, 2 toastmastrar och ca 90 gäster. Hjörtat slog extremt hårt och jag kände hur hela kroppen darrade. Jag och mina tärnor stod på insidan och väntade på klartecken att få gå ut genom dörren och fram till min blivande man och hans marskalker. Trodde att benen skulle vika sig under mig. Men jag höll lugnet hela vägen och kände mig som en prinsessa. Att få stå där framme med allas blickar på mig. Lite skrämande men ändå spännande.
Vår gode vän och advokat var mannen som skulle göra oss till man och hustru denna dag. Och vilket jobb han gjorde. Med ens som han började prata så kände jag ett lugn i bröstet (även opm jag hörde mina tärnor stå och snyfta bakom mig) Robert (vigselförättaren) höll ett tal och en dikt. Allt var så vackert.
Tinsu kusiner framförde låten "För kärlekens skull" med Ted gärdestad för oss och då gick en rysning genom hela kroppen. Hans syster Lina läste dikten "Ditt hjärta är mitt" av Nils Ferlin. Allt var bara så bra.
Hela vigselakten var med sol...vi klarade regnet perfekt. När riskastningen var avklarad så kom dropparna...men som de säger...lite regn i brudens krona betyder tur.....så då får vi hoppas på det.
Festen som följde var helt otroligt rolig. Längesedan jag hade så kul. Skrattade och dansade. alla våra vänner, familj och bekanta var där. Tal hölls, sånger sjöngs och många skratt bjöds.
Mitt bröllop blev perfekt. Och jag är nu den lyckligaste kvinnan i världen.
Nu är jag Mikaela stenhill!!!!
Bilder kommer lite senare då vi inte hade hand om någon kamera utan det var våra underbara vänner!!!!
Men till saken hör att jag ett tag var livrädd för att det skulle gå åt skogen.
Det började med att guldsmeden tappade bort våra förlovningsringar. När Tinus skulle hämta de så fanns de inte på plats. Detta var i torsdags. Två dagar innan bröllopet. Att inte paniken kom redan då. De lovade dyrt och heligt att de skulle hitta de innan lördag.....TRO FAN DET, DET ÄR JU DÅ VI GIFTER OSS, tänkte jag.
Fredagen kom och fortfarande var ringarna borta. Mannen i affären ringde oss och var väldigt orolig och hade ganska dåligt samvete. Han sa att han skulle beställa nya ringar till oss med gravyr och allt. De skulle sedan köras i expressfart till Tinus föräldrar senast klockan 8.00 på lördag morgon. (Kan ärligt säga att mina nerver var då utanför kroppen) Men som han lovat...innan klockan 8 på lördag morgon kom ett bud med två helt nya ringar...graverade och klara. TACK OCH LOV.
Klockan 15.00 var alla samlade vid Församlingshemmet på Öckerö. Brudaparet, 4 tärnor, 4 marskalker, 2 toastmastrar och ca 90 gäster. Hjörtat slog extremt hårt och jag kände hur hela kroppen darrade. Jag och mina tärnor stod på insidan och väntade på klartecken att få gå ut genom dörren och fram till min blivande man och hans marskalker. Trodde att benen skulle vika sig under mig. Men jag höll lugnet hela vägen och kände mig som en prinsessa. Att få stå där framme med allas blickar på mig. Lite skrämande men ändå spännande.
Vår gode vän och advokat var mannen som skulle göra oss till man och hustru denna dag. Och vilket jobb han gjorde. Med ens som han började prata så kände jag ett lugn i bröstet (även opm jag hörde mina tärnor stå och snyfta bakom mig) Robert (vigselförättaren) höll ett tal och en dikt. Allt var så vackert.
Tinsu kusiner framförde låten "För kärlekens skull" med Ted gärdestad för oss och då gick en rysning genom hela kroppen. Hans syster Lina läste dikten "Ditt hjärta är mitt" av Nils Ferlin. Allt var bara så bra.
Hela vigselakten var med sol...vi klarade regnet perfekt. När riskastningen var avklarad så kom dropparna...men som de säger...lite regn i brudens krona betyder tur.....så då får vi hoppas på det.
Festen som följde var helt otroligt rolig. Längesedan jag hade så kul. Skrattade och dansade. alla våra vänner, familj och bekanta var där. Tal hölls, sånger sjöngs och många skratt bjöds.
Mitt bröllop blev perfekt. Och jag är nu den lyckligaste kvinnan i världen.
Nu är jag Mikaela stenhill!!!!
Bilder kommer lite senare då vi inte hade hand om någon kamera utan det var våra underbara vänner!!!!
2009-08-30
21:30:54
Möhippa!
I lördags var det då dags för mig att bli överraskad med en MÖHIPPA. Tinus hade ju sin svensexa förra veckan.
Jag vet ju att jag valt fyra underbara tjejer som tärnor, så direkt rädd var jag inte. Litar ju på de till 100%.
Och de var så snälla mot mig.
Första stoppet var Gustav Adolfs Torg. Klockan 9.45. Där tog Emma, Sofia, Lina och Marina emot mig. Jag fick en urtjusig krona och en banderoll. Lite nervös kanske jag var ändå.
Tinus hade fått order om att packa en väska med kläder till mig.
Vi gick iväg till nordstan....och "The studio" Vi skulle bli modeller för en dag. Sminkade och fotograferade. Vilken tur att min blivande har bra klädsmak då efetrsom han hade valt allt.
Detta tog nästan 2 timmar. Ut och in hos fotografen. Byta kläder och posera. Så häftigt. Och bilderna blev trot eller ej riktigt bra. (kanske inte så bra som Tinus säger men är ganska nöjd)
När man blivit fotad så länge så blir man ju kaffe sugen. Så vi hittade ett mysigt litet fik och jag fick en Cappuchino.
Nästa stopp- Emmas hem. Där hade Emmas svåger Marcus lagat en otroligt god tre rätters lunch. Italienskt.
Vi pratade, drack vin, åt gott och skratttade så det gjorde ont i magen.
Närmare halv sex på eftermiddagen begav vi oss till Liseberg för femkamp. Där slöt även 9 andra tjer upp. Jag måste ypperligt erkänna att jag är bättre på femkamp med mindre vin i kroppen. Så som ni förstod så vann ju i alla fall inte mitt lag..... Men jag kämpade emot förlusten med en tur i BALDER......
Lite ont i fötterna får man ju så när femkampen var avklarad så var det skönt med middag...och att få sitta på stolarna på "Joe Ferellis" Där satt vi LÄNGE. Åt en underbar pasta med skaldjur och lax.....och drack en och annan öl.
Behöver väll inte säga att jag skrattade en del där också!!!!! MASSOR......
Sen sista stoppet....HARD ROCK CAFE. En sjukt rolig och underhållande kväll på schlagergolvet.
TACK MINA UNDERBARA TÄRNOR FÖR EN UNDERBAR MÖHIPPA!!!!
Så glad att ha er vid min sida....och idag är det ju bara 5 dagar kvar.
Sen älskling är jag din fru!!!
KRAM och GODNATT
Jag vet ju att jag valt fyra underbara tjejer som tärnor, så direkt rädd var jag inte. Litar ju på de till 100%.
Och de var så snälla mot mig.
Första stoppet var Gustav Adolfs Torg. Klockan 9.45. Där tog Emma, Sofia, Lina och Marina emot mig. Jag fick en urtjusig krona och en banderoll. Lite nervös kanske jag var ändå.
Tinus hade fått order om att packa en väska med kläder till mig.
Vi gick iväg till nordstan....och "The studio" Vi skulle bli modeller för en dag. Sminkade och fotograferade. Vilken tur att min blivande har bra klädsmak då efetrsom han hade valt allt.
Detta tog nästan 2 timmar. Ut och in hos fotografen. Byta kläder och posera. Så häftigt. Och bilderna blev trot eller ej riktigt bra. (kanske inte så bra som Tinus säger men är ganska nöjd)
När man blivit fotad så länge så blir man ju kaffe sugen. Så vi hittade ett mysigt litet fik och jag fick en Cappuchino.
Nästa stopp- Emmas hem. Där hade Emmas svåger Marcus lagat en otroligt god tre rätters lunch. Italienskt.
Vi pratade, drack vin, åt gott och skratttade så det gjorde ont i magen.
Närmare halv sex på eftermiddagen begav vi oss till Liseberg för femkamp. Där slöt även 9 andra tjer upp. Jag måste ypperligt erkänna att jag är bättre på femkamp med mindre vin i kroppen. Så som ni förstod så vann ju i alla fall inte mitt lag..... Men jag kämpade emot förlusten med en tur i BALDER......
Lite ont i fötterna får man ju så när femkampen var avklarad så var det skönt med middag...och att få sitta på stolarna på "Joe Ferellis" Där satt vi LÄNGE. Åt en underbar pasta med skaldjur och lax.....och drack en och annan öl.
Behöver väll inte säga att jag skrattade en del där också!!!!! MASSOR......
Sen sista stoppet....HARD ROCK CAFE. En sjukt rolig och underhållande kväll på schlagergolvet.
TACK MINA UNDERBARA TÄRNOR FÖR EN UNDERBAR MÖHIPPA!!!!
Så glad att ha er vid min sida....och idag är det ju bara 5 dagar kvar.
Sen älskling är jag din fru!!!
KRAM och GODNATT
Bara ett tack till.
Efter sista inlägget insåg jag att det fortfarande fanns två personer som borde tackas. Dessa två underbara mänsikor är värda ett tack i namn. De har ställt upp för mig troligen mer än vad de själva vet om. Mina två underbara kollgor Helena och Peter.
Helena som såg till att jag följde med ut på lördagen fast jag egentligen inte alls hade någon lust. När jag bara ville sitta hemma och tycka synd om mig själv, då tog hon tag i mig och sa att jag absolut skulle må bättre av att följa med.
Kvällen blev super kul. Och jag ångrar inte en sekund att jag följde med. Hon lyssnar och hjälper till. Ser till att jag mår bra. Bara några timmar efetr inlägget ringde hon för att kolla läget. Och pigga upp mig.
Peter som får mig att skratta och ha kul på jobbet. Lyssnar och förstår. Lätt att prata med och tillsammans med Helena har vi jätte kul.
Måste få lägga in ett TACK till de med. För jag är glad att jag har de som vänner........UNDERBARA VÄNNER!!!
KRAM
Helena som såg till att jag följde med ut på lördagen fast jag egentligen inte alls hade någon lust. När jag bara ville sitta hemma och tycka synd om mig själv, då tog hon tag i mig och sa att jag absolut skulle må bättre av att följa med.
Kvällen blev super kul. Och jag ångrar inte en sekund att jag följde med. Hon lyssnar och hjälper till. Ser till att jag mår bra. Bara några timmar efetr inlägget ringde hon för att kolla läget. Och pigga upp mig.
Peter som får mig att skratta och ha kul på jobbet. Lyssnar och förstår. Lätt att prata med och tillsammans med Helena har vi jätte kul.
Måste få lägga in ett TACK till de med. För jag är glad att jag har de som vänner........UNDERBARA VÄNNER!!!
KRAM
Käppar i hjulet!!
Så som jag förstått så skall man helt enkelt inte få vara lycklig....eller lycklig kanske man skall få vara men hela tiden skall någt eller någon sätta käppar i hjulet för än. Varför kan man inte se till sitt eget bästa eller varför inte till de som blir drabbade i allt detta. Jag kan inte av olika skäl gå in på vad som har hänt men det är grymt påfrestande och psykiskt nerdragande. Och läget är oerhört dumt. För om mindre än 2 veckor så skall en av de lyckligaste dagarna i mitt liv komma. Om mindre än 2 veckor gifter jag mig. Och jag har allt för mycket att planera än att lägga energi på saker som bara sårar och förvärrar situationer.
Tyvärr så är läget som det är nu och man skall ju göra det bästa av situationen.
Men hur långt får det gå? Hur ont skall man ha? Hur sårad skall man få bli?
Jag är ledsen och besviken.
Jag kan tyvärr inte säga mer eller vad som hänt för att inte förstöra för mig själv.
Tar just nu det säkra före det osäkra.
Men i allt detta svåra och jobbiga så är jag enormt tacksam för alla som hjälpt till.
Vill tacka de en efter en men de är så många.
TINUS!!! Utan dig hade detta varit hopplöst. Du är min klippa och ängel. Är så glad att jag träffat dig och att du är mannen som jag skall få leva mitt liv med. Älskar dig så otroligt mycket.
EMMA!!! Tack för att du lyssnar och förstår. Tack för att du försöker hjälpa mig få klarhet i vissa saker. Tack för att du är den bästa vän man kan få.
MINA FÖRÄLDRAR!!!! Tack för allt otroligt stöd ni gett. Att ni orkar lyssna och alltid finns där för mig. Att ni annalyserar och försöker komma på bra beslut tillsammans med mig. Älskar er.
MINA SVÄRFÖRÄLDRAR!!!! Tack för allt ert stöd genom detta. Att ni förstår och finns där när man behöver prata. Att ni hjälper till och erbjuder er hjälp. Bättre svärföräldrar kan man inte få.
FREDRIK!!! Min underbara och älskade bror. TACK för att du förstår och finns där. Tack för att du ringer och kollar hur jag mår. Tack för att du tar dig tid att lyssna och hjälpa till. Du är den bästa bror man kan ha. Och tack till din underbara sambo INGRID som är en underbar människa.
SOFIA OCH LINA!!! Tack för allt ni gör....allt ni hjälper till med. Allt stöd jag får och all hjälp jag och Tinus får. Underbara svägerskor.
ALLA UNDERBARA VÄNNER!!! Ingen nämnd ingen glömd. Jag är EVIGT tacksam för er alla. Ni är alla som stöttepelare i mitt liv. Ni inger trygghet och kärlek. Förtroende och värme.
Nu till lite om bröllopet. Som snart kommer vara dags.
I allt detta jobbiga så skal inget få förstöra denna dag. Och där har vi gläjen att ha så många vänner och bekanta runt omkring oss. Alla som erbjuder sin hjälp. TACK!
Nu är det mesta fixat. Igår tog jag och Tinus oss en tur till Tyskalnd för att inhandla det flytande som skall vara på ett bröllop. En jätte mysig tur var det och det kändes så bra att få klart det.
Checklistan blir bättre och bättre. För vi kan bocka av mer saker hela tiden. Och detta är enbart för att vi kämpar på och har alla runt omkring oss som hjälper till.
Så om två veckor är jag Mikaela Stenhill.
Längtar.
Ha en fortsatt bra dag där ute.
KRAM
Tyvärr så är läget som det är nu och man skall ju göra det bästa av situationen.
Men hur långt får det gå? Hur ont skall man ha? Hur sårad skall man få bli?
Jag är ledsen och besviken.
Jag kan tyvärr inte säga mer eller vad som hänt för att inte förstöra för mig själv.
Tar just nu det säkra före det osäkra.
Men i allt detta svåra och jobbiga så är jag enormt tacksam för alla som hjälpt till.
Vill tacka de en efter en men de är så många.
TINUS!!! Utan dig hade detta varit hopplöst. Du är min klippa och ängel. Är så glad att jag träffat dig och att du är mannen som jag skall få leva mitt liv med. Älskar dig så otroligt mycket.
EMMA!!! Tack för att du lyssnar och förstår. Tack för att du försöker hjälpa mig få klarhet i vissa saker. Tack för att du är den bästa vän man kan få.
MINA FÖRÄLDRAR!!!! Tack för allt otroligt stöd ni gett. Att ni orkar lyssna och alltid finns där för mig. Att ni annalyserar och försöker komma på bra beslut tillsammans med mig. Älskar er.
MINA SVÄRFÖRÄLDRAR!!!! Tack för allt ert stöd genom detta. Att ni förstår och finns där när man behöver prata. Att ni hjälper till och erbjuder er hjälp. Bättre svärföräldrar kan man inte få.
FREDRIK!!! Min underbara och älskade bror. TACK för att du förstår och finns där. Tack för att du ringer och kollar hur jag mår. Tack för att du tar dig tid att lyssna och hjälpa till. Du är den bästa bror man kan ha. Och tack till din underbara sambo INGRID som är en underbar människa.
SOFIA OCH LINA!!! Tack för allt ni gör....allt ni hjälper till med. Allt stöd jag får och all hjälp jag och Tinus får. Underbara svägerskor.
ALLA UNDERBARA VÄNNER!!! Ingen nämnd ingen glömd. Jag är EVIGT tacksam för er alla. Ni är alla som stöttepelare i mitt liv. Ni inger trygghet och kärlek. Förtroende och värme.
Nu till lite om bröllopet. Som snart kommer vara dags.
I allt detta jobbiga så skal inget få förstöra denna dag. Och där har vi gläjen att ha så många vänner och bekanta runt omkring oss. Alla som erbjuder sin hjälp. TACK!
Nu är det mesta fixat. Igår tog jag och Tinus oss en tur till Tyskalnd för att inhandla det flytande som skall vara på ett bröllop. En jätte mysig tur var det och det kändes så bra att få klart det.
Checklistan blir bättre och bättre. För vi kan bocka av mer saker hela tiden. Och detta är enbart för att vi kämpar på och har alla runt omkring oss som hjälper till.
Så om två veckor är jag Mikaela Stenhill.
Längtar.
Ha en fortsatt bra dag där ute.
KRAM
Äntligen
ÄNTLIGEN så vänder livet. På mindre än en vecka har vi köpt en ny bil. Saab 9-5. Jättefin. Svart med toade rutor och skinnklädsel. Fick den till ett otroligt bra pris och det känns kanon att äntligen våga åka utan att skämmas allt för mycket när vi glider fram. Bilen är jättefin och jag stormtrivs med att vara saabägare. Om man nu kan säga så.
Sen igår var vi och tittade på en lägenhet. I Kärra. Vi föll för lägenehten med en gång båda två. Nyrenoverad. Så inget behövs göras innan vi flyttar in. Två badrum vilket absolut är ett plus med tanke på att vi just nu slåss med ett badrumjust nu och då har vi inga tonnåringar ännu.
Priset var väldigt bra och paret som ägde den var desperata efter att få sälja. Så vi la ett bud direkt till mäklaren igår. I morse ringde han tillbaks och bekräftade att lägenehetn var vår. JIPPIE.
Så glad man kan bli....så nu äntligen kommer vi till något nytt.....
På ett år har vi då förlovat oss, snart gift oss, köpt bil och lägnhet.
Kan det vara så att det stormiga havet lagt sig eller är det lugnet före stormen detta???
Den som lever får se.......
KRAM ALLA VÄNNER!!!!
En underbar vecka
Första veckan på jobber avklarad.
Snacka om att tiden går fort fram.
Veckan har varit underbar. Lite barn och lugnt och städat. Haft en otroligt rolig vecka. Och som sas innan så har jag ju längtat efetr jobbet. Och speciellt vissa kollegor. Så denna veckan blev precis som jag hoppats på. Lugn, väldigt rolig och fint väder. Många skratt och glada barn som längtat tillbaks.
Idag är det även exakt 20 dagar kvar till bröllopet. Tiden går fort när man har kul....
Mycket kvar att göra men ändå har vi läget under kontroll.
I veckan som gått har vi haft två planeringsmöten med vårat stab. Och jag är evigt tacksam att jag har deras hjälp. TACK ALLA!!!
Det som är kvar är egentligen bara småsaker men sådant som ändå måste göras. Men som sakt....vi har så mycket hjälp. Och jag är verkligen evigt tacksam till alla. Vet inte vad vi hade gjort utan de. Lovar att när bröllopet är gjort skall jag skriva ut vilka som hjälpt oss.....och tillägna en stor sida bara till de. TILL DE SOM HJÄLPT OSS......NI ÄR BÄST.
Till något annat.....
Min kropp verkar säga ifrån på alla fronter nu. Först åker jag på detta med levern. Sen blir jag fruktansvärt trött och ledsen och nu yrselfall. VA FAN HÄNDER?
Stressad tror jag...fast jag egentligen inte är stressad. kan det vara inre stress? Eller är det något annat.
Vet att jag tyvärr har alldeles för mycket runt omkring mig ibland. Och på sista tiden har det varit på tok för mycket. Men samtidigt så vet jag inte hur man kommer ifrån det. Hur man kommer ur allt som är jobbigt.
När skall det vända?
TILLSLUT HOPPAS JAG......
Ha en fortsatt bra dag...snart är det ny vecka och nya tag!!!
Snacka om att tiden går fort fram.
Veckan har varit underbar. Lite barn och lugnt och städat. Haft en otroligt rolig vecka. Och som sas innan så har jag ju längtat efetr jobbet. Och speciellt vissa kollegor. Så denna veckan blev precis som jag hoppats på. Lugn, väldigt rolig och fint väder. Många skratt och glada barn som längtat tillbaks.
Idag är det även exakt 20 dagar kvar till bröllopet. Tiden går fort när man har kul....
Mycket kvar att göra men ändå har vi läget under kontroll.
I veckan som gått har vi haft två planeringsmöten med vårat stab. Och jag är evigt tacksam att jag har deras hjälp. TACK ALLA!!!
Det som är kvar är egentligen bara småsaker men sådant som ändå måste göras. Men som sakt....vi har så mycket hjälp. Och jag är verkligen evigt tacksam till alla. Vet inte vad vi hade gjort utan de. Lovar att när bröllopet är gjort skall jag skriva ut vilka som hjälpt oss.....och tillägna en stor sida bara till de. TILL DE SOM HJÄLPT OSS......NI ÄR BÄST.
Till något annat.....
Min kropp verkar säga ifrån på alla fronter nu. Först åker jag på detta med levern. Sen blir jag fruktansvärt trött och ledsen och nu yrselfall. VA FAN HÄNDER?
Stressad tror jag...fast jag egentligen inte är stressad. kan det vara inre stress? Eller är det något annat.
Vet att jag tyvärr har alldeles för mycket runt omkring mig ibland. Och på sista tiden har det varit på tok för mycket. Men samtidigt så vet jag inte hur man kommer ifrån det. Hur man kommer ur allt som är jobbigt.
När skall det vända?
TILLSLUT HOPPAS JAG......
Ha en fortsatt bra dag...snart är det ny vecka och nya tag!!!
Första dagen!!
Så nu var den första dagen gjord. Det blev tyvärr en väldigt tuff dag. Och detta beror inte på att det var överfullt med barn(tvärtom faktiskt) utan det berodde på att jag inte fick någon som helst sömn i natt. Och det är verkligen sant. Jag låg och småslumrade men somnade inte. När klockan var kvart i fem gav jag upp och började städa köket och vardagsrummet istället.
Många skulle nog anse mig vara sjuk i huvudet när de läser detta, men om sanningen skall fram så är det ju bara frustrerande att ligga där i sängen, vridandes och vändandes fram och tillbaka för att på något sätt hitta ro i kroppen och somna. När jag inte gjorde det så valde jag iställetatt att gå upp.
Så med andra ord så har jag troligen bara fått ca 30 min sömn i natt. Och det är på tok för lite.
När jag tittade ut på morgonen så var det uppehåll ute. Kanon tänkte jag. Jag tar en promenad så kanske hjärnan i alla fall vaknar till liv. Sakt och gjort, jag tog en skön promenad till jobbet. Men efter ca 10 min så öppnade någon vattenkranen ovanför mig och regnet bara forsade ner. Ett tag kändes det som om det kom underifrån också. Jag kom i alla fall till jobbet 30 min senare genomblöt. Tur var ju att jag hade bestämt mig för att träna på eftermiddagen och därför had med andra kläder. Så medans mina kläder hängde på tork så traskade jag runt på jobbet i träningsbyxor och t-shirt.
När jag hade torkat och fått en stor kopp kaffe av min underbara kollega så var det faktiskt riktigt roligt att vara tillbaks i verkligheten igen. Det var väldigt få barn så vi personal hann sitta ner en liten stund och kolla av vad de andra gjort under semestern. Många skratt och sköna berättelser blev det. Sen var det självklart roligt att träffa barnen igen.Och även om man inte tror det så hade en del faktiskt saknat mig med.
Frammåt ettiden kändes det verkligen att sömnen inte fanns. Jag var så trött och ville bara krypa upp i soffan i personalrummet och sova en stund. Hade huvudvärk och var så otroligt ledsen. Fast jag igentligen bara var trött.
Men härdade ut de sista timmarna och blev ivägskickad vid 15.00. En timma innan jag egentligen skulle sluta. Tack Malin :)
Hur sliten jag än var så bestämde jag mig för att ta en tur till gymmet. Om inte i alla fall för 20 min i solariet.
Men visst blev det så att jag tog ett träningspass med. 1 timma tillbringade jag med att sringa på löpbandet och lyfta lite vikter. Och det var faktiskt väldigt skönt.
På vägen hem köpte jag med mig Sushi.
Så kvällen blev väldigt lyckad ändå....men nu är jag väldigt trött och jag ser nästan i kors. Så snart väntar sängen och jag hoppas på en skön sömn denna natt.
KRAM PÅ ER
Många skulle nog anse mig vara sjuk i huvudet när de läser detta, men om sanningen skall fram så är det ju bara frustrerande att ligga där i sängen, vridandes och vändandes fram och tillbaka för att på något sätt hitta ro i kroppen och somna. När jag inte gjorde det så valde jag iställetatt att gå upp.
Så med andra ord så har jag troligen bara fått ca 30 min sömn i natt. Och det är på tok för lite.
När jag tittade ut på morgonen så var det uppehåll ute. Kanon tänkte jag. Jag tar en promenad så kanske hjärnan i alla fall vaknar till liv. Sakt och gjort, jag tog en skön promenad till jobbet. Men efter ca 10 min så öppnade någon vattenkranen ovanför mig och regnet bara forsade ner. Ett tag kändes det som om det kom underifrån också. Jag kom i alla fall till jobbet 30 min senare genomblöt. Tur var ju att jag hade bestämt mig för att träna på eftermiddagen och därför had med andra kläder. Så medans mina kläder hängde på tork så traskade jag runt på jobbet i träningsbyxor och t-shirt.
När jag hade torkat och fått en stor kopp kaffe av min underbara kollega så var det faktiskt riktigt roligt att vara tillbaks i verkligheten igen. Det var väldigt få barn så vi personal hann sitta ner en liten stund och kolla av vad de andra gjort under semestern. Många skratt och sköna berättelser blev det. Sen var det självklart roligt att träffa barnen igen.Och även om man inte tror det så hade en del faktiskt saknat mig med.
Frammåt ettiden kändes det verkligen att sömnen inte fanns. Jag var så trött och ville bara krypa upp i soffan i personalrummet och sova en stund. Hade huvudvärk och var så otroligt ledsen. Fast jag igentligen bara var trött.
Men härdade ut de sista timmarna och blev ivägskickad vid 15.00. En timma innan jag egentligen skulle sluta. Tack Malin :)
Hur sliten jag än var så bestämde jag mig för att ta en tur till gymmet. Om inte i alla fall för 20 min i solariet.
Men visst blev det så att jag tog ett träningspass med. 1 timma tillbringade jag med att sringa på löpbandet och lyfta lite vikter. Och det var faktiskt väldigt skönt.
På vägen hem köpte jag med mig Sushi.
Så kvällen blev väldigt lyckad ändå....men nu är jag väldigt trött och jag ser nästan i kors. Så snart väntar sängen och jag hoppas på en skön sömn denna natt.
KRAM PÅ ER
Till Startsidan