Idag vill jag inte skriva om offret.

Utan om personen som begår brottet.

I vårt fall var killen 10 år.

Men så fort det i alla fall gäller ett barn

så kanske man måste ha en massa saker i bakhuvudet.

Hur är barnets familjeförhållanden?, Har barnet någon störning?,

Har barnet själv varit med om något liknande?.

Man kanske i kan döma utan att veta fakta.

Det är självklart ett jätte trauma för offret och dens familj, men

man får inte glömma att det kan vara ett lika stort trauma för 

barnet som utför gärningen.

 

Det finns barn som tyvärr växt upp med föräldrar som inte bryr sig.

Som funnit andra vägar att gå. 

Som insett att sprit och narkotika är ett större ansvar än barnen de fått.

Det finns barn som tyvärr blivit utsatta för våld eller övergrepp hemma.

Som aldrig fått hjälp att bearbeta sitt trauma.

 

Det finns barn som kan ha en störning eller en s.k bokstavskombination

som inte alls fått den hjälp de beheöver.

I både medicinering eller assistans.

Som ensam lämnats i samhällets hårda gap.

Där kanske kärleksfulla föräldrar inte tas på allvar.

Eller föräldrar inte ser vad som sker.

 

Man får inte glömma detta.

Att gärningsmannen som i detta fall var ett barn.

Också kan vara ett offer åt samhällets hårda ekonomi.

Där indragningar görs på helt fel ställe.

 

Hemma hos oss fick Emil 100% stöd och uppbackning. Folk som brydda sig 

om honom, visade honom närhet och omtanke.

Fanns där när han var ledsen och orolig. Hjälpte honom igenom det.

 

Nu får vi ju bara hoppas att den andre killen får samma stöd.

Hjälp och även kärlek för  att inte detta skall upprepas igen.

Något vi hoppas att alla bars som utför sådanahär handlingar skall få.

 

Vårt fall var inte unikt. Det skulle kunna hända i vilken skola som helst.

Det som irriterade oss mest var sättet skolan agerade.

Men vi som Emils familj har sett till och kämpat för att han skall

komma över detta så fort som möjligt.

Och det har gett resultat.

Hoppas den andre killen har samma förutsättningar från och med nu.

För sin och alla andras skull.

 

TA HAND OM VARANDRA!!

 

 

Jag vill förklara för er att detta som hänt och det jag skriver inte på något

sätt är någon smutskastning mor den andra pojken och hans familj.

Jag vill inte och kommer inte diskutera honom med någon här på bloggen heller.

För det är inget som angår någon annan.

Jag vill inte heller hänga ut en familj på det viset.

Jag vill få samhället att inse vart de är på väg.

Vad som händer runt omkring.

Jag vill få skolan att agera både vid sådanahär situationer och även 

vid andra liknande fall.

Jag vill få föräldrar att tillsammans hjälpa sina barn genom att

ha mer inflytande över vad som händer i deras liv.

Vad som sker på deras telefoner och även vid datorn.

 

Gruppen jag kommer bygga upp är ett sätt för mig och

flera andra att försöka få bort så mycket mobbning och hot i skolorna som vi kan.

Och jag tor att man behöver prata om det.

Man behöver bolla ideer med varandra.

jag vill få ett kontaktnät där man som förälder skall

kunna hitta hjälp och tröst.

Kämpa tillsammans.

 

Jag skulle vilja på lång sikt få media och samhället

att inse vad som händer.

Få de att se barnen som är på tok för små för många saker.

Även föräldrar.

Men jag vet att det är svårt.

Jag är ju också förälder.

Men jag tänker kämpa.

 

 

För övrigt kan jag berätta att det var en glad Emil som vaknade i morse.

han har sovit två hela nätter utan drömmar.

Och man ser åter igen en trygg kille.

han säger ibland att han blir rädd när han tänker på det.

Man annars så verkar han glad.

Han vet även att han har så många människor omkring sig.

Som finns där för honom i vått och tort.

Jag vet att det kan komma återfall.

Men han går hos en kurator och pratar om det som hänt.

Och inom kort kommer han nog kunna släppa det helt.

 

Jag vill återigen tacka alla som funnits där och som finns där.

Också för alla er som hjälper mig sprida all information.

Och min blogg såklart.

Jag Har varit i kontakt med privatpersoner som tillsammasn emd mig vill starta 

detta nätverk. Jag har också varit i kontakt med politiker som vill hjälpa

mig mer andra ärenden men i samma fall.

TACK ALLA♥

 

Jag har idag varit i kontakt med en politiker vid namn Tord Karlsson.

Han tyckte att mitt ärende angående ersättning från Försäkringskassan när något sådanthär händer

var viktigt att ta upp. Men för att frågan skulle komma högra upp

så skickade han vidare mit mail till en kvinna vid namn Gunilla Carlsson som är ordförande i ett av riksdagens utskott. Nu inväntar jag bara svar från henne.

Jag var även i kontakt med skolsköterskan som också tyckte att det lät underligt att inte försäkringskassan 

kunde betala ut ersättning vid dessa situationer.

Hon i sin tur var jätte tacksam över att jag ringt och tagit upp frågan.

Hon lovade att ta upp den på elevhälsans möte under eftermiddagen.

För detta måste göras något åt.

 

Känner verkligen att alla jag pratat med hittils bemött mig väl och 

förstår det jag vill komma fram till.

 

Jag är jätte tacksam för erat stöd där ute och för alla som liksom jag vill

vara med och engagera sig.

En tjej har kontaktat mig via mail och vi skall se till

att träffas för att bolla ideer tillsammans.

NÅGON MER SOM ÄR INTRESSERAD?

 

HÖR GÄRNA EV ER.

 

STOR KRAM OCH TACK TILL ER ALLA.

 

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

 

Att vara förälder är inte alltid en lätt uppgift.

Man kan många gånger känna sig helt maktlös.

Men samtidigt vill man göra allt för sina barn, och vi är ju den enda trygga länken

för våra barn. Är det någon de skall kunna lita på så är det oss.

 

Nu kämpar vi med att få Emil att lita på skolan igen.

Att det som hände sakta kommer suddas ut.

Det kanske alltid kommer finnas med honom och oss

men det skall inte behöva påverka hans vardag.

 

En sak som jag skall lägga fokus på idag är att

försöka få tag i en politiker som kan hjälpa mig med en lagändran.

 

Igår ringde jag försäkringskassan.

Jag är hemma för Emils skull denna veckan ut.

Han är i skolan men jag vill finnas där om han behöver

mig och samtidigt försöka få ihop samtal med rektorn kuratorn  

och skolsköterskan.

Jag hade ingen aning om hur jag skulle ta ledigt.

Jag vill inte sjukskriva mig eftersom inte jag är sjuk.

Jag kan inte ta VAB eftersom han är i skolan.

HUR GÖR MAN DÅ?

 

Efter 30 minuter i telefonkö fick jag prata med en jättetrevlig kvinna.

Hon berättade att det inte finns någon ersättning för den här sortens fall.

VA?????

Men något måste man väll kunna få ut om man är hemma för ett

barn som faktiskt behöver en förälders stöd nu.

Det kan handla om möten med kuratorer eller andra läkare.

Eller att man behöver vara med sina barn i skolan under en tid.

Både vid hot och våld men låt oss inte glömma mobbning.

Men det finns inte det .

 

Kvinnan jag pratade med höll faktiskt med om att detta

var jättemärkligt. Men hon menade på att hon själv inte kunde påverka det.

För det är ett lagbeslut.

Hon sa att man kunde skriva till deras "Detta vill jag ändra på" sida.

Och att jag samtidigt kunde ta kontakt med riksdagen för att få en lagändring.

 

Jag har skrivit ett inlägg på försäkringskassans sida som ni gärna får lov att rösta på.

Idag skall jag försöka få tag i en lokal politiker som kan hjälpa mig ta upp detta i riksdagen.

 

Jag tycker att man skall kunna få ekonomisk ersättning

när man finns som stöd för sina barn på ett eller annat sätt. 

Och i Emils fall tycker jag att det är solklart.

Min förhoppning är att det skall finnas när någon annan förälder behöver det.

Det skall vara en självklarhet.

 

NI FÅR GÄRNA KOMMA MED TIPS OCH IDEER PÅ 

SAKER SOM NI TYCKER SKALL FÖRÄNDRAS.

ENSAM ÄR MAN INTE SÅ STARK MEN TILLSAMMANS KAN MAN ORKA 

GÖRA BETYDLIGT MER.

 

DELA GÄRNA MED ER AV DETTA INLÄGG. SÅ VI KAN NÅ UT TILL FLER.

 

KRAM PÅ ER ALLA.

 

 

 

 

 

 

 

NU MÅSTE ALLA LYSSNA!!!

Detta är viktigt. Jag vet att jag inte bloggat på ett tag. Men det är nog dags att ta tag idetta igen.

Jag vill ta upp HOT OCH MOBBNING!!

Vi börjar så här: