Idag verkar alla ha en bättre dag runt omkring mig.
Emil hade någon typ av aggressionscermoni igår när det var dags för sängen. Arg och ledsen och helt okontaktbar. Efetr ca 1½ timma var han lugn och kunde tillslut somna gott i sin säng. Mamma var nog lika slut som han var.
Men när han vaknade i morse så var allt någorlunda ok. Lite hängig men annars på ganska gott hummör.
När klockan var 9 lämnade min kompis martin sin son Max hos oss. Tanken var att han och Emil skulle leka med varandra under dagen då Martin jobbade. Men det man planerar blir inte alltid som man tänkt sig. De hamnade framför ett Nintendo DS som max hade med sig. Och ena stunden ville Emil leka men då hamnade Max vid spelet när det i andra stunden var tvärtom. VAD GÖR MAN SOM MAMMA DÅ???
Kastar ut de på gården såklart.....ute var det ju snö och kallt. Så på med overaller, vantar och mössa.
alla fyra (för Embla och jag fick ju gå med ut) hade jätte mysigt ute.
Frammåt lunch så gick Embla och jag till affären men killarna kom oå att det var kul ute. Så de stannade kvar. Och lagom till pannkakorna var klara så kom två kalla och rödrosiga snöpojkar in.
Och alldeles lagom hungriga....så glatt mumsade de i sig pankakor med sylt och glass.
Sen hamnade de framför tv:n en stund. Lite Astrid Lindgren film och bara koppla av. Innan det blir fullt upp igen. Och innan Martin kommer och fikar med oss.

Nu är det inte långt kvar på detta året.
Jag längtar efter det nya året. Går alltid in i nytt år med förhoppningar. Stora förhoppningar och lika dant blir det denna gången.
Nästa år 2010 skall bli ett bra år. Med massa roliga och trevliga överraskningar.
Min älskade Embla fyller 5 i januari. Stolt över att hon skall bli storasyster och inte vara lillasyster längre. Hon tror att hon slipper undan den rollen bara bebisen kommer. (Sen att det är hur lång tid som helst innan den kommer det är en annan femma)

Jag ser fram emot ett lugnt och harmoniskt 2010.
Inga löften utan bara förhoppningar.
Livet är trots allt något värdefullt som man skall ta vara på.

Här kommer en liten dikt av Aino trosell.
Jag bara fann den när jag surfade runt på nätet och tyckte den passar in så bra på livet ibland.


Dikter mitt i livet

Juhelgen gick av rasande fart och snart är även det nya året här.
Fattar inte vart 2009 tog vägen. Bara försvann.
Funderar på om det varit ett bra eller dåligt år.
Troligen ett bra år med dåliga inslag.

Måste man ha nyårslöften??
Kan man inte ha nyårsförhoppningar??

Önska sig saker istället som man vill skall hända i livet??

I så fall önskar jag:

1: Lugn och ro i livet.
2: Glada och harmoniska barn.

Jag vet nog inte vad jag önskar mig mer.

Idag var vi och såg Alvin och gänget 2. Hur kul som helst. Verkligen en film jag rekomenderar för barnfamiljer.
Många sköna skratt.

Nu är min bloggtorka här igen och jag komme rinte på vad jag skall skriva om.
Försöker i morgon igen.
KRAM

Så fort snön kommer till Göteborg så är det som om allt bara blir kaos.
Hela stan blir plötslig en enda stor karusell.
Spårvagnar slutar fungera, Bussar får stopp och bilister kör som o de vore sniglar.
Jag vet att jag inte har körkort och inte borde yttra mig om detta. Men som passagerare blir jag lika drabbad som alla andra.
När jag skulle hem från jobbet idag. Klockan var 10.50 (jag var tidig och 7 personal på 4 barn kändes överkurs) så hann vi inte komme mer än till Bellevue innan det var dags för spårvagnsstopp.
Jag satt på buss 59 och kände mig trygg som hade en sittplats. För helt plötsligt vällde det på folk. alla blev som packade sillar. Och inte blev bussen som redan var väldigt varm svalare direkt. Jag lider av åksjuka och det är hundra gånger värre nu när jag är gravis med.
När vi kom till gamlestadstorget stod där säkert 70 personer och väntade på att få komma på bussen. Chaffören förklarade lugnt och snällt att det inte fick plats fler. Men tror ni någon brydde sig om det? nej då....istället kunde man  skälla lite på den stackars killen som var chafför och slå till mannen/damen framför. Allt för att komma med.
Chaffören bad ett par gånger snällt att de skulle flytta sig från dörren så han kunde åka och hålla tidtabellen.
Då är det en kvinns som skriker väldigt fula ord till honom och ber honom åka hem till sitt hemland.
Men snälla nån....det var väll inte hans fel att bussen var full och hon inte fick plats.
Efter många om och men går hon av bussen och vi kan åka vidare.
Vad är det som händer med folk i snöyran???
Och vad händer med trafikanterna??
Jag kan känna att det har varit såhär så länge jag kan minnas. Säkert de senaste 20 åren....och säkert kommer det bli lika dant de kommande åren.
Men varför lär sig Göteborg aldrig???
Kan man påverka detta på något sätt??
Nu var det visserligen en vagsn som hade spårat ur....men det känns som om så fort snön och kylan kommer då blir det kaos i Göteborg.



Annars är det dags i morgon. JULAFTON.
Kan inte säga att jag känner den där julstämningen ännu.... men i morgon är det i alla fall dags.
Morgondagen kommer firas hemma hos mina svärföräldrar. Tillsammans med mina svägerskor och Tinus morbror med familj. Skall bli jättemysigt.
På juldagen hämtar vi barnen och firar julafton en gång till med mina föräldrar, min mormor och min bror med sambo.
Och nu äntligen har jag lite jullov.
Börjar igen den 4 januari.
Skall bli så skönt med julledigt och få vila upp mig med mina nära och kära.

Om jag inte hinner/orkar skriva innan annandagen så önskar jag er alla:

Måndagen avklarad....ÄNTLIGEN.
Natten var lång. Allt för lång natt.
Kunde inte sova och 04.10 gav jag upp. Varför ligga här och vrida mig runt i sängen. Lika bra att gå upp
så kanske en av oss får sova vidare i alla fall.
Till jobbet kom jag. Åksjuk och väldigt trött.
Men tänkte...detta blir en okej dag ialla fall.
Och visst blev den det.
Bortkopplad från barngupp då massa beställningar skulle göras.
Satt hela förmiddagen tillsammans emd helena.
Massa siffror i huvudet men ganska skönt ändå.
Efter jobbet så var det fikadags för oss i TPD.
För er som inte vet vad det betyder så är det The Pink Drinks. Vår lilla mysgrupp.
Vi fixar och donar på jobbet med Kick-off och fika för våra kollegor.
men idag skulle vi har vår egen fika. Julfika.
Erica, Peter, Helena och jag träffades. Bytte julklappar och åt en otroligt god smörgåstårta. 

 TACK PETER FÖR JUKLAPPEN OCH EN VÄLDIGT VÄLDIGT GOD SMÖRGÅSTÅRTA.
TACK HELENA FÖR JULKLAPPEN OCH DE FINA PEPPARKAKORNA DU GJORT.
TACK ERICA FÖR JULKLAPPEN OCH DET GODA GODISET

Efter jobbet skulle jag ta en tur till stan med Emma. Men idag var det hon som fick förhinder.
Jag tog mig en tur själv dit...fast måste erkänna att jag ganska snabbt gav upp.
FY vad jobbigt at slåss med alla dessa människor.
Så jag åkte hem.
Nu till något helt annat....


Just nu måste jag erkänna att jag är otroligt lycklig.
Jag är GRAVID.
I min kropp växer just nu en liten varelse som en dag skall komma ut som en liten människa.
Vecka 14 idag. Så många många veckor kvar.
En liten hemlis som bara mina närmaste vänner vetat om i ca 7 veckor.
Men nu kände jag att jag var redo att gå ut till omvärlden med det.
Man kan ju aldrig igentligen veta om det kommer gå bra eller inte. bara hoppas. Och det gör jag nu. Jag hoppas att allt går bra..
Skall försöka njuta av att vara gravid och den underbara känsla som det är. För det är en speciell känsla.
Ha det så bra alla......
KRAM

HUR KÄNNS DET IGENTLIGEN ATT FÖRLORA SIN BÄSTA VÄN???
Eller när är gränsen till att förlora henne på riktigt till att bara släppa henne ett tag.
Det är säkert en hårfin redogörelse.
Min bästa komlis Emma skall lämna mig för ett iskallt Norrland.
Hon skall börja plugga i Umeå.
Jag är jätteglad för hennes skull men kommer sakna henne så otroligt mycket.
Emma är den som kan skicka de mest knepiga sms man kan tänka sig.
Hon  har alltid massa knepiga saker för sig men skäms inte för det.
Hon hamnar alltid (eller väldigt ofta) i situationer som kan vara skrämmande eller skrattretande.

Men jag tycker om henne för att hon vågar vara den hon är.
Utan tvivel.

EMMA....Norrland har tur som får se dig i tre år.
Kommer sakna dig...men vet att deeta fixar du.

Du skall dit och vis en viss person att du klarar detta.

KRAM

Jag har varken haft ork eller lust att blogga de senaste veckorna.
Som vanligt så händer det alltid något i mitt liv som gör det till en karusell.
Har gett upp ett liv med bara lugn och ro.
Kanske är så att om man inte förväntar sig vissa saker så kanske man inte blir besviken när allt händer.
Nu är jag i alla fall här på bloggen igen.
Bara tre dagar kvar till julafton.
Fast jag kan inte säga att jag längtar efter den.
Barnen skall jag ha på juldagen så då kommer den riktiga julen för mig.
Innan är bara en oändlig väntan och längtan.
Sen har jag fått lära mig (tyvärr den hårda vägen) att julen kan vara jobbig för många.
Och sådant är fallet för en person som står mig väldigt nära.
Hur hjälper man någon igenom det då?
Eftersom jag vet att ganska många läser här emellanåt så vågar och vill jag inte nämna namn.
Men saker och ting förstår jag påverkar en människas liv.

Saker har gått upp och saker har gått ner. Och jag vet inte riktigt när jag vågar andas ut.
Roliga saker händer i mitt liv (kommer till det lite längre fram i) och jobbiga saker med.
Och när man pratar om sådant så säger folk "ja men livet kan aldrig vara på yopp jämt"
Äh...nä det förstår jag med....men kan man inte få känna harmoni i alla fall mer än 5 dagar i streck????

Nä nu skall jag sluta gnälla....

Jag mår ju annars ganska bra. Det händer en hel del i mitt liv just nu. Positiva saker.
Saker som påverkar ganska många på kanske både bra och dåliga sett.
Jag vet att jag inte säger mer än nödvändigt men jag kommer berätta när tiden känns rätt.
Just nu vill jag ligga lågt ett tag.

I morgon är det måndag igen och på jobbet skall mysgruppen (TPD) ha lite julfika. Själva.
Och så slutar jag tidigt.
Jätteskönt.
Blir nog en stund på stan med Emma efter jobbet. Skulle gjort det idag men jag orkade inte riktigt.

Ha en fortsatt skön söndag.
KRAM

Glöggkvällen som jag hade överaskat min man med igår blev så otroligt lyckad.
Jag bjöd in några av hans kompisar och några av mina kompisar. Jag var ute i sista sekunden så därför fick jag bara med 7 stycken.
Men vi hade väldigt roligt.
Bakom ryggen på min man hade jag skickat sms och ringt andra för att få ihop detta utan att han skulle veta något.
Jag kände att han behövde piggas upp. Och vad kan då vara bättre medicin än goda vänner och lite glögg.
Med hjälp av Daniel B och Patrik D kunde jag utföra detta spektakel (TACK GRABBAR)
Lite kul att träffa Daniel också innan han drar iväg på sin resa till västindien i 6 mån.
Daniel hämtade mig på jobbet och med ilfart åkte vi hem till oss. handlade lite saker på vägen som vi var tvugna att ha. Till middag köpte Daniel även en smörgåstårta. MUMS.
När Tinus kom hem såg han bara Daniel eftersom de andra inte kommit.
Hans min var obetalbar.....hahahaha
Han blev jättechockad men väldigt glad med. Sen kom ju nästa grej....det skulle ju komma fler.
Detta var verkligen en uppiggande kväll. Hade så roligt. Skrattade och mös i goda vänners lag.
Och jag vet att Tinus blev nöjd....för det sa han ett par gånger.


Idag skulle en kompis flytta. Så klockan 10.00 var vi på plats för att agera flyttgubbar.
Men det var nog den snabbaste flytt jag gjort. För klockan 11 var vi klara igen. Den mannen hade inte så mycket saker. fast det var ju vi tacksamma för.
För vi kom hem och insåg att vi har en massa tid innan vi skall på kalas.
Idag fyller nämligen Tinus syster Sofia år. GRATTIS GUMMAN:
Så ikväll blir det middag och ännumer mys.
Ha en väldigt skön lördag.
KRAM!!!!

Kan man ha en bättre avslutning på en helt fantastisk dag än den jag haft idag?
När de kom hem från skolan/förskolan tog vi på oss varmare kläder och gick till lekparken.
Där tillbringade vi eftermiddagen tillsammans med kusinerna.
Lite kallt var det men väldigt skönt att komma ut.

När fötterna mer eller mindra hade blivit som isbitar så gick vi in och åt middag.
Vi var kalla så det var skönt att få tina lite.

När fötter och händer var i rätt tenperatur igen så tog vi oss upp en trappa till barnens kusiner (Ja vi bor grannar med min fd svägerska)på lite kaffe och julgodis. Som för övrigt var fruktansvärt goda. MUMS.
Barnen lekte och vi vuxna satt bara och pratade om allt och inget. Väldigt trevligt.

Klockan 18.45 tände vi vårt julljus (det med siffror) tog fram våra hemmabakade pepparkakor och bänkade os framför tv:n. Dags för årets julkalender.

Jag hade inga direkta förväntningar i år...eftersom jag tycker att julkalendern blivit sämre varje år. men jag måste erkänna att jag gillar den. Kan sbolut tänka mig att följa den.

Efter kvällsmat och sagobok så sover nu båda två tryggt i sina sängar.
Gick in till de och gav de varsin puss på kinden nyss.
Jag inser varje dag hur mycket de betyder för mig. Och hur mycket glädje de skänker mig.

Nu sitter jag i soffan och skriver lite här på bloggen. Känner ett oerhört lugn i min kropp.
Tinus tränar och kommer hem sent. Så han har inte träffat barnen sen i söndags nästan. Någon timma på morgonen bara. Fy....det skulle jag aldrig klara av.

Ha nu en fortsatt underbar kväll.
KRAM♥