Ibland behöver vi alla en paus.
Från helt olika saker.
Från jobbet, från träningar, från vänner
och ibland även från sina föräldrar.
Går man på varandra hela dagarna så börjar
tillslut all energi och tålamod att tryta.
Det är inget fel med att känna så.
Det är nog mer en väldigt
bra egenskap att man kanske hinner se det innan det gått för långt.

I mitt fall är det Emil som behöver en paus.
Från oss här hemma.
I 4 långa veckor har han haft sommarlov nu
och varje dag (nästan) har vi träffats.
Från morgon till kväll.
De flesta av hans kompisar är borta
och vädret har väll inte varit på topp.

Det är väll inte konstigt att man kan bli understimulerad då?
Inte konstigt att man blir sur för småsaker?
Inte konstigt att man blir rastlös?



Någon gång så är bägaren överfull och man kan inte
längre stå emot det som händer.
Ilskan tar över.

Stackars Emil är mitt i detta nu.
Och idag fick han och hans syster äntligen åka iväg
 på lite semester med sin pappa.
Han var inte bara lycklig över att få komma hemifrån,
utan också för att få vara med sin pappa och troligen
också tyckte han att det var skönt att komma ifrån oss lite.

Det har ju inget med att göra att han inte vill
vara här och inte heller har det något med
att göra att det är skönt att han är borta.

För tro det eller ej.....
de har bara varit borta i fyra timmar.
Men det känns redan tomt och tyst här hemma.
Man saknar faktiskt bråken mer än vad man tror.
Nu längtar jag så innerligt till söndag
när jag får krama om de igen.

Därför tror jag att det ibland är bra att vara borta från varandra.
För att äntligen få längta efter varandra igen.



Ta väl hand om er♥