Detta inlägg är nog mer ett sätt för mig att få ut all frusteration.
Och att få skriva av mig. Jag mår oftast bättre när jag fått
skeiva av mig det jag känner.
Jag kommer inte gå in på vad det är som gör mig så arg och
frustrerad utan kommer helt enkelt bara skriva av mig de känslor som behövs.
Detta har inget med min graviditet att göra. För bebben i magen har blivit väldigt aktiv igen.
Utan detta har med en helt annan sak att göra.
De som är inblandade har full koll på vad som pågår.
TACK ALLA FÖR HJÄLPEN!!!!!
UTAN ER SKULLE  DET VARA ALLT FÖR TUFFT!!!

Om jag kunde sluta gråta så skulle det vara enklare att prata.
Om jag kunde sansa mig lite och titta upp för att se vad som händer.
Om jag kunde göra som jag själv vill för att skydda de jag älskar.
Om jag bara kunde få känna lite lugn och ro.
Om jag bara kunde få känna mig lycklig.
bara OM....

Hade man kunna mäta tårar så hade jag nog fyllt en bägare.
Och kanske var det den sista droppen av tårar
som fick bägaren att rinna över.
All ork, frusteration, tankeverksamhet, funderingar och känslor
bara blandas med varandra.

En orkan lever upp inom mig.
Och jag vet inte hur jag skall tackla den.
Den snurrar runt och river allt i dess väg.
Hur får man då stopp på den?

Om jag bara kunde sluta gråta.
Och bearbeta det som behövs.
Få klarhet i vad som händer
och sen ta tag i det som måste.

Men vänner/familjs hjälp tar man sig lättare
igenom stora murar.
Man skall bara hitta de.
Kanske det finns på andra sian bägaren och väntar.
Jag får leta där.