Nu har barnens pappa hämtat mina små änglar. 2 veckor skall de vara borta från mig nu. Detta är ju en hel evighet. Jag förstår ju att han längtar lika mycket efter de som jag gör så självklart skall de vara hos honom men jag tycker att det är jobbigt. Även om de bråkar och är arga på varandra, även om våra dagar är helt fulla med fighter ibland så älskar jagh de så otroligt mycket och vill vara med de hela tiden.
Ibland när vi haft en hel dag med bråk kan jag känna....tänk va skönt det blir och få en veckas avkoppling. Men sen i smama veva som de åker känns en klump i mitt hjärta och jag saknar de. Jättemycket.
Men alla säger ju att två veckor går fort så jag håller tummarna för det.


Mamma älskar er änglarna!!!!

---

Nu till lite annat.....jag är så förvirrad ibland. Visst kan man vara trött och grinig. Det är jag med. Men någonstans så måste man ju ta vara på det man har och inte försöka skrämma bort de(Om det inte är det man vill förstås) Visst får man vara trött. För det är alla. Men skall man då inte ta hand om sig själv och försöka vila. Ta det lugnt och få tillbaks sin energi igen??? Så att man på något sätt orkar med det som händer runt omkring. Orka ta hand om det som är viktigt för en. Visst får man även vara grinig. Det är jag med. Absolut ibland....men jag har fått lära mig att om man går länge och är både trött och grinig så måste man försöka ta tag i det....Har jag fel????
Inte hela tiden såra den man älskar. Om man älskar personen ifråga alltså......

Nu blir det lite film och vin för min del...
Ha en skön kväll. KRAM