Minnen som får mig att le



Jag var tvungen att förverkliga ett minne....En tanke som kanske får mig att bara le...
Detta kortet tog vi en morgon i sängen. Vi ville ha ett kort som verkligen var VI. Detta kortet är verkligen vi. NÄRHET. Så oerhört viktigt för mig. Bara det där med att hålla om varandra. Bara ligga där i varandras famnar. Hålla om varandra.
Mannen som jag älskar har friat till mig. Den 1 november 2008. Detta var nog den lyckligaste dagen i mitt liv (förutom när barnen föddes såklart) Han gick ner på knä....så romantiskt.
Jag vill leva med honom resten av mitt liv. En mer romantisk människa får man leta efter. bara de små detaljerna som han gör. små lappar här och var. T.ex i kaffekoppen, på spegeln, i mina skor....överallt. Resan till malmö och kidnappningen när jag fyllde år.
Malmö är en utav de mest romantiska vi gjort. Ligga på hotellrummet, äta ost och dricka vin i sängen. Bada badkar. God middag på en restaurang.......jobbigt att åka hem.
Ibland frågar jag mig själv om man skall få vara så här lycklig. Eller är det för bra för att vara sant. Kommer jag vakna ur denna fantiska dröm och sen inse att AHA...det var bara en dröm!!! Kommer jag ramla ner från mitt rosa moln och slå mig hejdlöst och känna hur ont det gör?????
JAG VET ATT DENNA FANTASTISKA MAN INTE KOMMER SÅRA MIG........
Ocj jag kommer inte ramla ner från molnet utan bara kanske åka lite längre ner...så att jag även kan lva ett normalt liv lika mycket som jag kommer känna fjärilarna i magen. Jag kommer vakna ur den fantastiska drömmen....men för att inse att det är lika bra i verkligheten som i drömmen. att det är en sanndröm.
Visst kommer vi bli arga på varandra, trötta och irriterade....men känslorna kommer finnas där. Dessa magiska känslor.....som fått oss att efter 8 månader bo ihop, vara förlovade och planera ett brölopp längre fram
jag älskar denna man. Hur mycket som helst.
Jag kan vara väldigt orolig och förvirrad ibland....rädd men jag lovar .....jag älskar honom. Över allt annat.
min goda vän Erica tycker jag skall ta mig ner från de rosa molnen och bli som alla andra dödöliga....men nä tack. Jag suger gärna på denna karamellen ett tag till........
  Namn


  E-postadress (publiceras ej)


  URL/Bloggadress


  Kommentar

         Kom ihåg mig?