Efter ännu ett penicilinkrig med Nova så sover hon nu.
Jag hoppas att det blir hela natten och att vi sakta men
säkert kan ta oss ifrån alla struliga nätter vi haft.
Det är en långsam men säker kamp.
När hon åkte på magsjukan för
ett par veckor sedan så var det precis
som om allt vad rutiner på natten försvann.
Det började med att vi skulle hålla henne vaken
på natten för att få i henne vätskeersättning.
Sedan dess har nätterna varit en katastrof.
Men nu när penicilinen gjort sin verkan så
börjar vår kamp att få tillbaka de nätter
som vi hade innan.
När hon verkligen sov hela nätterna.
Åh vad jag längtar dit igen.
För det tar på psyket att vakna på nätterna.
Och sen är jag mer eller mindre ett vrak på morgonen.
Längtar efter att vara den utvilade mamman igen.



När vi hämtat barnen från skolan och förskolan
passade vi på att ta en tur till lekparken igen.
Det är så skönt att komma ut i friska luften.
På med regnkläderna bara sen finns inga hinder.
Nova älskar att gunga, så det blir det vi
gör mest av tiden.
Men att sitta i sandlådan och känna på sanden
med händerna är också mysigt.
Hon gillar att vara ute, det glädjer mig.
För hon kommer att få tillbringa många timmar ute.
För jag är en ute människa.
Embla som på något lustigt sett blivit en innetjej
tyckte faktiskt att det var kul ute
och valde därför att stanna kvar när vi andra gick in.




Nu blir det lite slösurfande en stund
och sen dags att ta en träff med kudden.
Trevlig kväll♥