DATORFAN......har jag lust att skrika, men är för uppfostrad för att göra det.
Kasta den i väggen har jag med lust att göra, men allt för snäll för att göra det.
Skitkartonger....vill jag vråla åt alla kortonger överallt, men går snällt förbi de.
Idag är det ingen bra dag. Jag känner mig otroligt ensam.
Hatar att ha feber och vara sjuk, hatar att vara ensam utan socialt umgänge.
Hatar att ligga i soffan en hel dag utan någon mäsnklig kontak.
hatar att få ont i huvudet så fort jag rör mig.
Hatar att bli varm så fort jag anstränger en liten muskel.

Idag känner jag mig ensam och olycklig. Idag känner jag en viss ledsamhet i mitt huvud.
Min lägenhet är tyst just nu. Ingen är hemma. Bara jag. Bara jag och denna förbannade dator som trots allt varit min vän genom dessa sjuka dagar.
Sen har jag underbara vänner som ringer och frågar hur jag mår. Men ingen vill ju självklart komma hit.
Alla är rädda för den där jä-la svininfluensan.
Visst jag kan ju inte garantera att jag har den...men det tror jag inte. Och visst kan man få den var man än går. Men är det så mycket att vara rädd för. Jag har ingen jä-la aning. Men jag kan ju inte isolera mig för det.



När man har så mycket ilska inom sig så skall jag skriva ut det eller gnäll ut det säger min kompis Emma. Men hon såg ju till att sticka till Mallorca (vilket hon absolut är värd) och kan inte alls ta hand om mig och vara mitt bollplank. Vem får då bli bollplank. Tinus har gett sig av till sin träning och skall säkert tillbringa några timmar vid datorn när han kommer hem. Då har jag kanske somnat eller i alla fall lagt mig.
Så då ligger jag där ensam och hoppas på att han i alla fall skall komma och ge mig en kyss.
Sen somnar jag nog gott och vaknar igen nästa morgon...och hoppas att den dagen känns mycket bättre. Så kvällens bollplank blev.....du kära dator. Tack för att du alltid ställer upp när jag är trött och febrig.

Varför blir man så vissa dagar. Varför känner man sig så fruktansvärt nere. Är det den förbannade febern som får mig att bli så korkad. Eller så olycklig rättare sakt.
Min älskare: tabletten Ibumetin hjälper mig bara vissa stunder. Då känner jag mig ganska pigg, lite glad och har lust att ta en promenad eller så. Men så fort den slutar verka så kommer den där trånga mössan på mitt huvud igen och någon måste använda mig som woododocka för det känns som om det är flera miljoner nålar i mig.

Nu är det dags att fortsätt umgås med Dr House.
Natti natti alla.

KRAM

Snart kommer min man hem. Jag har legat hela dagen och ärligt talat inte orkat äta.
Jag är redan innan dålig på att komma ihåg att äta men nu behöver jag all energi jag kan få.
Jag har ett syndrom i kroppen som heter Gilberrtssyndrom vilket gör att jag ibland eller väldigt ofta inte känner mig hungrig. Så jag glömmer att äta.
Men idag kommer min underbara man hem med mat till mig. God och nyttig mat.


Japp....ikväll blir det sushi. Det skall bli så förbannat gott.
Sen kanske jag kan få lite mys i soffan om han inte tycker att han behöver varva ner och sitta framför datorn.
I vilket fall som helst så skall det bli skönt nät han kommer hem.

Smaklig måltid där ute....

I början av denna veckan skrev jag om hösten. Jag var egentligen arg och frustrerad just då men fick inte fram det jag behövde få fram.
Min kompis Emma sa till mig att jag var en riktig mespropp som inte skrev och beskrev ilskan jag kände.
Jag var just då otroligt arg och besviken...men allt jag fick fram var bara lite rader om denna förbannade hösten.
Hon hade helt rätt. Varför vågade jag inte skriva ut all ilska jag har. Är inte det vitsen med en blogg.
Jag har inget kul som en graviditet att skriva om där man hela tiden kan berätta förväntningar och få andra att följa den. Bröllopet är gjort så där är inte mycket att följa.
Men vad gör man då om man är arg och ledsen fast inte vet hur man skall ta sig igenom det.
När man inte vet hur man skall skriva allt utan att på något sätt såra någon?
För det är det sista jag vill. Att få någon sårad.

Idag mår jag inget vidare. Febern har tagit tag i min kropp och därför har jag en huvudvärk som inte är av denna värld. Tack och lov så finns det en underbar uppfinning som heter Ibumetin som trots allt tar bort värken en liten stund. Så att man hinner samla krafter mellan varven. Men sen känns kroppen som fylld av små små nålar. Så fort jag rör på mig eller tar på av kläderna så sticker det till. Och där finns det tyvärr inga tabletter som hjälper mig med. Bara vila och sova kanske.

På torsdag får vi lägenehten som vi längtat efter. Klockan 13.00 skall vi skriva kontraktet. Och sen är den vår. Men som läget ligger just nu så bor vi i kartonger. vart vi än går dtår det en kartong eller en säck med antingen något som skall kastas eller som skall sparas. Det är saker överallt. Frustrerande och trist. Men om två veckor är det över. Då är kartongerna borta och bara flyttstädningen återstår. BLä!!!

Nu skall jag kurera mig en stund med lite te och en filt i soffan.
Ha en skön höstdag vänner.

Fredag, fredag kom tillbaks annars fattas det en dag.....
En barnlåt som vi trallat ett antal ggr på jobbet. Och nu äntligen är den här. så underbart. Fredag är toppen.
Kom precis hen från en utbildning jag läst på ABF(Pedagogisk Ledare)  Fick en sådan posetiv upplevelse av hela kursen. Deltagarna, kursledaren och innehållet. Det har varit tre hur kul dagar som helst.

Nu har jag tagit ett besök på dryckes varuhuset och handlat in lite gott vin. Det blev mitt favorit vin 
 
Så ikväll gott folk blir det vin och räkor.
Ha en trevlig fredag.
KRAM              

Okej.....nu ser jag att hösten är utanför dörren.
Det regnar, blåser storm och hela marken är full av gula och bruna löv. Mörkret faller ner över himlakroppen allt fortare på kvällarna.
Ute på gårdarna är det tomt. Gungorna blåser i takt med vinden, fast utan något barn på.
Folket ute gömmer sig under ett stort paraply eller bakom en regnjacka.
Blommorna har sedan länge vissnat och kvar på grunden finns bara vissna blad som visar att det en gång här fanns fullt av liv och styrka.

Hösten är väll okej.....men mörkret kan vara det jobbiga.
Hur kommer det sig att man blir så nere och ledsen på hösten. varför känner man en oro och allt för lite lyckorus.
Eller det kanske man inte alls gör...man kanske inte alls känner sig nere. det kanske bara är en innbilning.

TA FRAM DET POSSETIVA.
Alla vackra färger på träden. Luckten av naturen. de tidigt mörka kvällarna då man kan krypa upp i soffan med bara tända stearinljus. Ktypa upp i famnen på den man älskar. Dra en varm filt omkring sig och njuta av ett glas rött kanske.
Promenera i blåsten och känna vinden som viner mot ansiktet. Kanske några regnstänk som piskar mot kinden.
Varma sköna kängor när det kalla fryser sig fast i fötterna.....

Egentligen är det nog inte alls hösten jag vill eller skall skriva om. Men det var det som poppade upp i huvudet på mig bara sådär.
Egentligen kanske jag skall skriva om hur ledsen och nere jag känner mig.
Hur ont det ibland gör att bli sårad....eller hur arg jag blir när livet inte bara flyter på som det ska.
Tyvärr fick jag inte fram de orden utan började jag stamma fram något om hösten.
Va fan.....jag gillar ju hösten. Men är just nu en sommarmänniska...
Jag vet att detta inlägg blir jätte förvirrande och underligt men just nu skrev jag bara av precis det jag tänkte.....

Klockan 05.45 fredagen 11 september hämtade Tinus lillasyster och kille oss hemma. Bilfärden gick mot Landvetter.
07.30 steg planet upp mot himlen och raka vägen till Frankfurt. Där väntade en 4 timmars lång och trist väntan tills nästa plan skulle ta oss till soliga och varma Nice.
Men inte lätt är det att vara passagerare i stora Frankfurt. tavlan för angivna gater visade att planet från Nice skulle avgå från A11. Efter en skön lunch gick vi bort till gaten, slog oss ner på en soffa och inväntade påstigning.
Timmarna går och jag tycker ju att fler folk borde komma till agten då det bara var 10 min kvar. Jag går fram och läser att det plan som vi trodde skulle föra oss till Nice helt plötsligt hade bytt skepnad och skulle ta en sväng till Bremen.
VA FAN.....vi skulle ju inte till Bremen. (inget ont om Bremen men jag såg fram emot varma Nice ju)
Snabbt fick jag springa fram till en verdinna som kunde tala om för mig på lite knagglig engelska att den flyttats till gate A25. Och vi hade exakt 5 min på oss att springa dit.
Så med bena på ryggen rusade vi bort till gate A25.
Okej....nu satt vi ju i alla fall på rätt plan. Men då kommer de på att det blåser en aning för mycket så de måste vänta en stund. En stund?????? 45 min kallar jag inte en stund. Utan en hel evighet. Och allt de bjöd på var lite juice och en gummimacka. Ja visserligen ett glas vin med....men jag tycker att vi borde få en hel flaska.

fast nu skall vi inte gnälla....väl framme i Nice var det 33 grader varmt och en hel del sol. Så då försvann snart de problemen.
Tinus pappa mötte oss på flygplatsen och körde oss till lägneheten. Där väntade hans mamma med champagne och lunch.

Jag kan ju inte berätta om varje liten detalj som hände. För det skulle ta en hel evighet. Men det var en skön vecka. Sol, regn oxh varmt.
Vi var i en by långt upp i Italienska bergen och åt lunch. 12 rätter. Man blev grymt mätt men det var gott.
En dagstur till Monaco. Strosade runt i den vackra staden. Drack kaffe på Cafe de Paris.
Badade i det blå havet. Drack massa Rosé vin.
En vecka går som sakt fort men vi har med oss massa minnen.

Här kommer lite kort.

Kram alla.....

Nu är det exakt en vecka kvar till vi drar till soliga och underbara Nice. Franska rivieran skall få pyssla om mig en vecka. Känns lite underligt att se regnet sippra ner och kylan komma närmare och samtidigt packa sommarkläder. fast skall bli otroligt skönt.
idag på posten kom det ett erbjudande till Emil som snart fyller 7 år. Han skall få chansen att sälja jultidiningar. Hur mycket nostalgi är inte det? Minns ju själv när man sprang omkring hos alla grannarna och kämpade för att få ihop till det man ville ha. Minns att det vra jättekul de tre första dagarna sen var det en pina. Mina föräldrar fick ta med sig allt till jobbet för att få sålt det för mig. Hahahah nu är det jag som är den mamman. Har redan bestämt mig att ta med den till jobbet så att mina kollegor får köpa. Sen kommer jag tvinga med de med Tinus med.
SNART KOMMER HAN HEM FRÅN SIN PAPPA OCH DÅ SKALL JAG GTA ETT ALLVARLIGT PRAT MED HONOM OM DETTA.
Nu är det inte heller långt kvar tills vi flyttar. 10 oktober behövs flytthjälp. Och det värsta är att vi inte börjat packa ännu. Men har bestämt mig för att ta tag i detta och innan Nice skall minst tre lådor vara packade. Håll tummarna nu!!!

Här kommer några få bilder från bröllopet....
Ha en otroligt bra helg. KRAM


Ringen träs på.


Nu får du kyssa bruden

Nu är vi man och fru Stenhill