Ju äldre ens barn blir
ju fler påfrestningar får man utstå.
Frågor, funderingar, ilska och gap.
Varför får jag inte ditt och varför får jag inte datt.
Man ser mer och mer hur mycket kompisars åsikter
och tankar påverkar och blir viktiga.

Varför får inte jag när han får,
eller alla andra får ju.

Man måste vara stark i sitt inre för att stå emot all
frusteration, tjat och gap
när barnet mer eller mindre gör allt för att få som det vill.

Min son som snart fyller 9 vill så gärna bli
medlem i en webbsida för ungdomar.
Eftersom det fanns en åldersgräns så kunde han inte skriva in sitt
födelsenummer utan ville skriva in mitt.
Jag sa nej och helt plötsligt förvandlades jag från
världens bästa mamma till mamman som är "taskig, elak och bara förstör"
på en kort sekund.
Jag försökte förklara VARFÖR han inte fick genom att
berätta att det säkerligen finns en åldersgräns utav en annledning.
Tro det eller ej men mitt argument köptes.



Idag var vi då där igen.
Nu var det en ny webbsida som någon i hans klass hade
som han självklart också ville testa.
Vi gick faktiskt tillsammans in och kollade vad det var.
Och den verkade ganska harmlös.
Han började fylla i sina uppgifter, men när
han skulle fylla i rutan"accepterar vilkoren "  så kom en ny
ruta upp det det stod med STORA BOKSTÄVER att
för att vara med på denna sidan så måsta all
kontakt och information sker på engleska
och därför får man bara vara med här om man följer vilkoren
 och enbart använder engelska.
Jag förklarade då för honom att han inte fick vara med på sidan eftersom han ännu
inte kan engelska.
Till en början tyckte han att jag var knäpp.
Hans klasskamrat fick ju faktiskt.
Ännu en gång fick jag börja förklara och argumentera
till varför han inte fick.
Och även denna gången funkade det utan större bråk.

Nu kanske ni som läser tycker jag är urlöjlig som inte lät honom ha sidan
på grund av en sådan liten sak som språket.
Men det handlar igentligen inte om det.
Utan ger jag honom tillåtelse att avböja från just de här kraven
så kommer han snabbt inse att "regler" inte är viktiga att följa.
Nästa gång kanske det inte ären harmlös sida utan något mycket värre.

Jag personligen anser inte att små barn och allt för unga ungdomar
behöver ha sidor som facebook, lunarstorm eller andra sidor
som faktiskt har en åldersgräns.
Dem sidorna får de i sitt liv tids nog ändå.
Och tyvärr så förstår inte alla vitsen av de utan
det är mer "häftigt" att ha en egen sida.

Jag undrar hur många föräldrar som har koll på
vad deras barn gör vid datorn.
Än så länge har jag full koll över både Emil och Emblas datorvanor,
men jag VET att tiden kanske snart är här när
jag får bråka, tjata och kräva att gå se vad som händer när jag
inte är med.
Och då kallas jag nog värre saker
än knäpp när jag kommer på vad han/hon sysslar med.

Detta är min åsikt och självklart har alla sin egen åsikt.




Nu skall kudden få sällskap i sängen.
För jag börjar blir riktigt trött.
Sov gott.
KRAM

Hösten har börjat trots den sköna
värmen som hänger sig kvar.
Barnen har startat sina liv i skolan.
Höstterminen är ett faktum.
Embla som är helt ny i skolvärlden
har längtat efter dagen då hon själv får vara skoltjej.
Det tog inte heller lång tid innan hon njöt av att
vara "stor".
Emil som haft sitt långa sommarlov insåg snabbt att han längtat
efter alla sina kompisar.
Och jag är ganska säker på att rutinen är
något som vi alla sett fram emot.
Komma upp på morgonen och samtidigt känna oss
trötta och utarbetade på kvällen.
Somnar av utmattning.
Kanske även kommer igång med bloggandet igen.

De dagarna som jag inte jobbar (jobbar måndagar
och fredagar) njuter jag och Nova av att
öppna förskolan äntligen öppnat igen
och förmiddagarna är bara våra, för att sedan
tillbringa den med Emil och Embla.





Under sommaren har jag inte kämpat lika hårt med
vikten som jag gjorde innan.
Men innerst inne så tänker man nog i det undermedvetna
på vad och hur man äter.
För jag hade faktiskt inte gått upp efter semestern.
Däremot hade jag inte heller gått ner
utan stod kvar på samma vikt.
Måste erkänna att jag är väldigt nöjd med det resultatet.
Det var ju det målet jag ville nå.
Att kunna unna mig och veta när det är dags att sätta stopp.
Innan det gått för långt.

Nu skall jag passa på att äta lite lunch innan det är dags att hämta Embla.
Emil som är en "tredjekladddare" nu går ju till och från skolan själv.
Stor kille.......
Njut av värmen....man vet ju inte när den tar semester.

KRAM♥

Livet passerar....dag från dag.
Tiden bara rinner iväg.
Tänk att jag börjat jobba igen.
Bara två dagar i veckan....
...men jag har ju inte jobbat på 1½ år.
Natten till  måndagen sov jag så illa.
Nova strulade och sen var det måna spänningar inför
premiären av jobbet.
Men varför oroa sig?
Det var ju ruskigt kul.
Alla kollegor tog hand om mig och det kom fram en och annan förälder
som kramade om mig och sa
att de faktiskt saknat mig.
Det värmer i hela kroppen att få höra.
Känna sig efterlängtat och omtykt.
Nu ser jag fram emot varje måndag och fredag.
Två dagar är perfekt.
MJUKSTART.




Kram