Jisses vilken skön promenad vi fick igår.
Klockan 11 träffades 6 glada och pigga
mammor med sina barnvagnar.
Redo att ta en lång (då menar jag verkligen lång)
promenad. I 2 härliga timmar var vi ute och promenerade.
Pratade, skrattade och njöt av det faktiskt sköna vädret.
Men hjälp vad ont mina ben gjorde när jag kom hem, och idag har
jag fruktansvärda blåsor på mina fötter.
Så ingen promenad idag inte.

Däremot blev det några sköna timmar på Öppna förskolan.
Min goa kompis Jenny var där med sin lilla August.
Det blev en hel del koppar kaffe men ingen kaka.
För idag bakade de nyttobröd.
Kändes gott för samvetet och kroppen.
När vi var klara där så tog vi en snabb visit på ICA
för lite lunch. Det slutade med Tonfisksallad.
Nu borde väll min kropp må bra?




Om nästan en vecka (2 oktober) fyller Emil 8 år.
Herregud, jag har varit mamma i 8 år.
Vilket betyder att jag var 23 (skulle fylla 24)
när jag fick mitt första barn.
Men vart har alla dessa år tagit vägen.
Att få Emil var det bästa som hänt mig.
Lyckan var total.
Jag minns att jag tänkte:
Åh...tänk att detta perfekta barn är mitt.
Kan jag någonsin älska någon så som jag älskar honom.
Finns det utrymme i mitt hjärta för fler barn.
2 år senare föddes lilla Embla.
Och självklart fanns det plats i allas våra hjärtan för denna perfekta tjej.
Lika fort som Emil tog våran kärlek föll vi pladask för henne.
Nu är de 8 (snart i alla fall) och 5½ (för enligt Embla är det halva året
minst lika viktigt som det hela)
Jag har hunnit bli 31 (snart 32) och en massa saker
har hänti mitt liv.
Skillsmässa, sorg, frusteraton, ilska, uppfostran och lycka.
Jag har nog upplevt alla känslor man kan ha under några års tid.
Men tagit mig upp från den djupa botten med hjälp av familj och vänner.
Och nu har ännu en liten tjej tagit mitt hjärta med storm.
Lilla Nova flög som en pil in i livet och lyckan är total.

Tre underbara barn som jag aldrig skulle vilja vara utan.
Aldrig klara mig utan.

Njut av det ni har istället för att tråna efter det ni saknar.
Tiden är för kort.
♥CARPE DIEM♥