Igår var en av de tuffaste dagarna i mitt liv. Inte psykiskt sett utan fysiskt.
Min kropp var/är helt slutkörd. Jag är så fruktansvärt trött och mår allt annat än bra.
Igår sov jag mig igenom större delen av dagen.
Var upppe och skrev i bloggen, svarade i telefon och fick i mig lite, lite lunch.
Sen låg jag i sängen resten av dagen.
Innan det var dags för sjukgymnastiken.
Jag skulle göra enkla övningar, inget kompliserat alls. Men kroppen höll inte.
Jag blev alldeles vit i ansiktet och började kallsvettas. Fick sätta mig ner för benen höll mig inte.
Jag trodde ju aldrig att det skulle vara så ansträngande. Men min kropp sa nej.

Som tur var så skulle mina svärföräldrar hämta barnen. Så jag tog mig hem efteråt. Ångrade innerligt att jag gett mig ut trots att jag visste att jag inte mådde bra. Och trots att många ifrågasatt om jag verkligen orkar.
Jag vet att jag är enveten. Och jag ångrar verkligen nu i efterhand att jag kämpade mig dit.

Stig och Lisbeth kom och lämnade barnen strax innan sex. Då hade de fått mat på McDonalds och haft en jätte trevlig eftermiddag. TACK SÅ JÄTTE MYCKET FÖR  ALL HJÄLP.
Jag fick be Tinus♥ hoppa över sin träning för att komma hem och avlösa mig.
Jag orkade inte ens hjälpa barnen att duscha. Benen höll mig inte uppe.

Min älskade man fick ta allt hemma igår.
Jag är verkligen glad att han fanns här.
För jag orkade inte.
Sen fixade han mat till mig så jag fick i mig lite näring.
Handlade lite godis till mig (som jag tyvärr inte orkade äta) och massa mineral vatten.
Klockan nio somnade jag.
Helt slut.

Idag är jag precis lika trött.
Frågar mig själv....när skall detta ge med sig.
Jag känner mig gnällig, besvärlig och trött.
Känner inte igen mig alls.
Jag brukar inte vara sådanhär.
Jag brukar känna massa ork. Jag brukar kunna ta hand om min familj även om jag är trött.
Jag avskyr att känna mig till besvär.
Men den här gången känner jag att jag inte fixar sakerna själv.
Jag är trött och behöver den hjälpen jag kan få.
Detta har Tinus♥ påpekat för mig massa gånger.
Att vi nu är två. Och jag inte behöver och skall klara mig själv.
TACK MIN ÄLSKADE!!




Nu skall jag krypa ner under täcket igen.....för att hitta lite mer energi.
Jag är nästan säker på att den ligger där.

KRAM♥