Ibland blir man tom.
När saker och ting händer i livet.
saker som är oföberedda.
Ibland får man besked som skakar om hela ens värld.
Och inget...absolut inget kan man göra åt det.
Man gör beslut som kan vara livsviktiga och avgörande.
Mina problem kan vara en droppe i Sahara om man
ser till andras.
Men kan man tänka så?
Kan man ta bort sina egna problem för att det finns de som har det mycket värre?
Jag gör nog det. Jag ser nog mina problem som små eller helt onödiga när det faktiskt finns andra som har det värre.


I fredags var det mandomsprovet för Timus.
Han har nämligen aldrig varit på Ullared.
Jag är väldigt fasinerad över hur man kan ha klarat sig från att komma dit.
Men han har lyckats.
Och nu när lilla Nova kommit så kände han själv (jag tvingade honom inte) att det var
på tiden att komma dit.
Vi åkte framåt eftermiddagen för att slippa de värsta
busslasten som brukar vara där tidigt.
Visst var det mycket folk men inte jätte farligt.
Jag har ju varit där innan så jag har lite att jämföra med.

När vi hade gått där en stund så säger han faktiskt att det var ganska kul att gå där.
Det finns ju så myckt att titta på. Och handla.
Vi fick tag i det vi behövde, så fyra timmar senare lämnade vi Ullared.
Trötta men nöjda.
Och JA han klarade provet galant.


Ha en fortasatt trevlig dag.
KRAM