Ett barns leende är det bästa som finns. Ett barns skratt är det bästa som finns.
Idag fick jag se lyckan och skrattet hos min snart 5 åriga dotter.
Hon lärde sig cykla utan stödhjul.
Helt plötsligt lossade den spärren som vi så länge kämpat med.
Hon är ganska enveten fast just där var hon enveten på fel sätt.
För så fort det blev lite svårt och det gick emot henne så tröttnade hon och gav upp.
Hon blev rädd när cykeln började välta och arg när hon inte orkade mer.

Igår var vi på promenad i området och hon och storebror cyklade runt medan jag och tinus promenerade.
Plötsligt stannar hon och säger att något låter på cykeln. Tinus kollar och ser att det ena stödhjulet är löst.
Eftersom vi inte har några verktyg med oss så tar vi av det och hon cyklar vidare på bara ett stödhjul.

Cykla så du inte hör det andra stödhjulet säger jag till henne och hon provar för fullt. Lite läskigt är det men hon cyklar vidare.
Idag var vi ute på gården och lekte i det fina vädret. Min kompsi Johanna och hennes dotter kom på besök. Hon tog med sin cykel idag också. Och efter en stund sa hon att det andra hjulet lät lika dant.
Jag frågade om hon ville ta bort det och det var ju precis det hon ville.

Så av med det sista stödhjulet och så tog hon fart...lite vingligt och med mamma i hasorna så cyklade hon. Efetr en liten bit så släppte jag.....och ungen cyklar själv.
En överlycklig och stolt mamma och en minst lia lycklig dotter kramar om varandra.
JAG KUNDE....sa hon

Storebror kom och skrek....DU CYKLADE UTAN ATT MAMMA HÖLL I.

Och nu går det som på räls....hur bra som helst.
Och till våren blir det en ny cykel.

Denna helgen blev en underbar helg....dels för detta och dels för all tid jag hade med mina barn.

GONATT SVERIGE!!!