Idag såg jag mannen som tog tag i mig. Mannan som faktiskt gjorde mig livrädd. På vägen hem. Men inte på riktigt utan bara i min fantasi. jag tyckte verkligen att jag såg honom överallt.
Är man sjuk då eller vad händer inom mig?
Jag är klar i att om man ramlar av hästen så måste man upp på dess rygg igen.
Jag bestämde mig för att promenera hem. Det var inte mörkt ute så jag kände mig inte alls lika rädd. Men samtidigt så kändes det som om han skulle hoppa fram i varenda buske. Hela tiden vände jag mig om för att se om någon kom. Min MP3 spelare vågade jag inte ha i utifall jag inte skulle höra om han kom igen.

Jag undrar om han så lite som tänker på mig. Vad fan det är han gjort.
Att han faktiskt skrämt mig såpass mycket att jag är rädd för att promenera till mitt jobb.
Har han gjort detta mot fler? Är det fler tjejer som går där ute och är livrädda för vad denne man gjort?

Det finns inte många människor jag vill något ont. Men för mig kan denna man gärna få pinas lite. Och då gjorde han inte mig illa fysiskt. Men absolut psykiskt.

jag tror inte att jag behöver vara rädd. Jag tror också att detta kommer gå över. Men det är svårt. jätte svårt att känna oron i sin kropp.
Men jag steg i alla fall upp på hästen igen. Och nästa gång jag gör det så skall det vara mörkt ute.
För han skal inte få vinna över mig. Detta är min vinst inte hans.
Han är bara en patetisk liten skit som inte har mer till liv än att skrämma folk.

Tack tack alla vänner som komenetrat och läst. Tack alla som frågat hur jag mår.
Tack tack tack alla underbara där ute.

KRAM