Visst kan man inte alltid vara på topp....och idag är en sådan dag då jag känner mig trött och nere. Hängig och orolig. Jag är väll inte den mest balanserade människa just nu och känner en ständig trötthet i kroppen. Vågorna går upp och ner. Och just nu känns de höga. Väldigt höga.
Vissa besked man får i livet kan förändra ens humör på bara ett litet kick. Från att känna en våg av glädje i kroppen kan detta bryta ner varje tum och kvar finns bara ett tråkigt och ensamt skal. Något som är lite läskigt och känns oroligt. som om något gnager på varje liten nerv inombords. Ibland känns det tomt. Jätte tomt. Som en stor sal....när man står mitt i den och ropar på hjälp så blir det bara ett eko av det man själv dkriker. Och ingen annan hör de ord som är ett rop på hjälp. Ett kraftigt rop kan det vara men det hjälper ändå inte.......
Vissa dagar är du så trött så att dina ögonlock nästan känns fastklämda i skinnet och febrilt försöker du få upp de men inget hjälper. Kroppen slits emellan skratt och gråt.....
När jag känner mig trött och nere.....som just idag när jag fått ett besked som är jobbigt....då skriver jag av mig....så mycket jag kan....och hoppas på att det skall gå över. av sig själv. En dag vaknar jag och allt är bra.