Hur vet man att man gjort något bra? Att ,man fått en annan människa att bara njuta och känna glädjen brusa i kroppen? Hur vet man att tårarana som rullar ner för dennes kind är av lycka?
Små saker i livet kan glädja så mycket. Det behöver inte vara de stora sakerna. Det behöver inte vara presenter eller gåvor. Inga dyra smycken. Inga restaurangbesök. Ibland bara en tanke.
Finns det egentligen något mer underbart än att se lyckan i någon annans ögon?
Hemma har vi nu bytt rum med lilltösen som är 4 år. Detta var nog nummer tre av rumsbyten. Allt för att barnen skall få det så bra som möjligt. Hennes tidigare rum, vårt nya är minimalt. Men vi knuffade in sängen där. Längst in mot fönstret. Gaveln täckte en bit av fönsterrutan. Min första tanke var...NÄ, DETTA GÅR INTE.
Tinus fick mig att lugna mig och sa att vi får göra ett försök. Jag var väldigt tveksam till detta byta....rummet känndes på något sätt opersonligt. Detta höll ju t.o.m Tinus med om. Men vi kämpade på. Satte in alla våra saker och fick upp tavlor på väggarna.
Den natten sov jag bättre än på länge. Sängen kändes större, mjukare, härligare på något sätt. Rummet blev perfekt. Vi skall köpa till lite saker och göra det ännu mer perfekt.
När min lilla docka kommer hem på fredag från sin pappa så skall hon mötas av et nytt rum. Ett större rum och nya möbler. jag kan redan nu längta efter att bara få se dessa tindrande ögon. När hon fått ett nytt rum och nya saker.
En sådan sak kan också göra någon lycklig. Vilket känns bra i mitt modersbröst.
Att hjälpa andra är en underbar känsla........