Kan vara så att jag bara är väldigt stressad just nu....eller så är det bara något jag skall gå igenom. Jag är trött, hängig, ledsen och får ingen direkt ro i kroppen. Jobbet tar så mycket energi. Vi står inför en flytt med förskolan. Från en provisorisk lokal till en helt nybyggd toppmordern förskola. Jätte kul om inte allt hade varit så fruktansvärt stressigt. Flyttlasset går om exakt 5 dagar. 22/12. Jag vet inte med vem jag skall jobba i Januari. jag vet inte vilken grupp jag skall ha. Springer på massa byggmöten och slutbesiktningar. Är med i inköpsgruppen och skall därför beställa möbler och annat som måste finnas när alla barnen kommer i början av Januari. Träffar säljare från olika företag som skall visa sina produkter. Vi måste packa.....nästan allt. Lite tar väll flyttfirman när de kommer men allt annat skall ju ner. Samtidigt skall en verksamhet med full barngrupp fungera också. Personalen inklusive mig själv är frökylda och hängiga.
Men mitt i allt detta så tycke rjag att det är jätte kul. ser verkligen fram emot detta. Det är bara detta att all energi som jag förbrukar på jobbet behövs egentligen hemma. Där jag ahr en som som verkligen behöver sin mamma och en dotter som hela tiden blir sjuk pga nedsatt immunförsvar. Hinner inte bli frisk förän nästa bacill tar tag henne. Det är snart jul och allt där sall också fixas och donas. Man skall hinna ha ett socialt liv med. träffa vänner....men vad gör man när man absolut inte orkar mer???
I går fick jag även veta att en av mina bästa vänners dotter som är 8 år blir mobbad och trakaserad i skolan. Så hon gråter varje dag hon bli hämtad. Berättar de mest hemska saker som andra BARN gjort mot henne.
Min tanke är den: Kan barn göra sådant och hur har de lärt sig det??? En kille som bara är sex år har gått och sakt att han skall snitta henne, Ta livet av henne för hon är ful osv. Han gick fram till hennes mamma och sa: Jag önskar att du och "flickan" (vill inte skriva hennes namn) dör. Jag skall se till att du sprättas upp. KILLEN ÄR JU FÖR FAN BARA 6 ÅR..... De tar stryptag på henne, kastar saker på henne....Kan hålla på så här i en oendlighet. Allt skolan säger är att det inte är hon sopm är problemet. NÄHÄ....men ta tag i problemet då så hon kan få gå klart skolan. Nu har mamman tagit ledigt och vägrar släppa henne till skolan. Inte föräns skolan gjort något. Stackars lilla tjej...........Min son älskar denna lilla prinsessa och vill att hon skall börja i hans skola....jag hoppas detta så det får ett slut. För den här lilla tjejen står mig NÄSTAn lika varmt om hjärtat som mina egna barn..........DET GÖR ONT.
Och då kanske det inte är konstigt att man blir stressad och trött.