Bebisen i magen är verkligen av vildaste laget.
Den hittar revben, njurar, lungor och urinblåsa.
Den trycker ut och sparkar till.
Ibland trycker den ut en fot eller hand, trycker man tillbaks då så
försvinner den en stund för att sedan nyfiket testa att
trycka ut där igen.
När jag ätit får den extra energi och lever loppan en stund.
Tänk att denna lilla människa som lever inom mig kan
ha en sådan stor inverkan på mig.
Så mycket man inte gör bara för att man har ett liv
inom sig.
Ingen alkohol, inga cigaretter (nu röker ju inte jag), undviker viss mat,
kissar i en burk ganska ofta för att se att jag och bebben mår bra.
Blir stucken i fingret för att se om HB och socker är bra.
Man lägger om sitt liv helt och hållet, och bara för att ta hand om sig själv extra mycket
innan det lilla livet tittar ut.
Och ändå är det något av det bästa som hänt.
Enligt en graviditetskalender på Familjeliv så har jag 43 dagar kvar till
beräknad förlossning.
43 dagar är ju inget om man ser till alla de jag redan genomgått.
Ändå känns det som en evighet tillsden lille är ute.
Men 6 veckor är ju inget alls.
Men längta är enorm.
Både för mig, Tinus och barnen.
Så lilla parvel.....du är efterlängtad.