Precis som jag förutsåg innan så skall man aldrig ropa HEj i förväg.
För tyvärr blir det alltid så när vi planerar saker själva, att något annat
kommer emellan. Eller något händer.
När vi skulle till Jönköping t.ex så blev Tinus♥ sjuk.
När jag planerat en mysih kväll i Hällsvik så blev stackarn också dålig i magen.
De andra helgerna vi haft något planerat så har det alltid inträffat något annat som
bara "måste" göras.
Vi har inte haft en gemensam helg själva utan att något har hänt på
väldigt väldigt länge.
Och igår sa vi det båda två.
Jag har varit sjuk, det har hänt mycket saker runt omkring som jag inte vill ta upp här, eller så har vi ju haft barnen. Så nu var vi så lyckliga att äntligen få ha en riktig myshelg. Bara vi två.
Vi köpte lite god mat och såg fram emot en kväll med mys och "så skall det låta"
Men självklart blev det inte alls som det skulle. Plötsligt fick Tinus♥ väldigt ont i magen och feber.
Huttrade och måddeväldigt dåligt.
Magen blev körig och tillslut rann det rakt igenom honom.
Det blev en tidig kväll.
I morse var som tur var febern borta. Men magen var inget bra alls.
Ganska pigg men fick inte behålla maten.
Så nu gör jag allt för att ragga med någon på bion som vi hade bokat idag.....
Och det var sista gången jag köper biljetterna i förväg.
Har skickat ett mass sms till hur många som helst. Men alla verkar ha planer idag.
Hoppas in i det sista att någon vill följa med mig.
Annars får jag väll ge bort båda biljetterna.

Nu är min fråga. VARFÖR ÄR DET INTE MENINGEN ATT VI SKALL FÅ DEN MYSHELG SOM VI BEHÖVER.
VARFÖR SKALL ALLTID (OCH JAG MENAR ALLTID) NÅGOT HÄNDA.

Man kan absolut inte hjälpa att man blir sjuk. Jag dömmer ingen i detta. Men det känns så trist. Kanns som om man inte vågar planera mer. För att det alltid inträffar något.
Jag tycker verkligen synd om Tinus♥ som tyvärr råkar ut för sådanahär saker varje gång det är något.
Varför kan han inte få åka på saker när vi INTE skall göra saker???
Jag lider med dig älskling.
Kan inte mer än att säga att vi båda är ledsna för detta.
Men så är livet. Orättvist.

Nu hoppas jag på att hitta någon snabbt som vill följa med.
KRAM ALLA♥