Gud vad det är skönt att känna energi igen.
Att orka ta mig upp och få i mig frukost var ett projekt för sig själv innan.
Det fanns ingen energi för det.
Att komma till affären kändes som om jag skulle springa ett maratonlopp.
Så dit kom jag aldrig.
Resan till sjukgymnastiken tog knäcken på mig totalt.
Och då pratar vi om en resa på 10 minuter.
Inte som en Thailandsresa på 14 timmar i flygplan.
Utan 10 fjuttiga minuter.

Men idag känner jag energin i mig. Sakta men säkert är den på väg tillbaks igen.
Jag orkar äta (fast matlusten inte riktigt finns), jag orkar, sminka mig och ta på mig(Utan att få tillbringa en stund i sängen efter)

Jag var hos läkaren förut. De skulle göra en mätning på mig och se hur livmodertappen påverkats av alla sammandragningar. När jag ändå var där så fick jag höra hjärtljuden på bebben och det är lika avslappnande varje gång. Och sen tog de prover på mig för att se hur mitt järnintag är (eftersom jag varit så trött).
Men alla prover var jätte bra, och de tror att jag haft oturen att åka på ett virus i samma veva som de kraftiga sammandragningen kom i måndags.
Ultraljudsmaskinen som skulle användas hade tyvärr går sönder. Så hon fick göra en riktig gynundersökning för att känna efter om allt var som det skulle.
Som tur var så hade inte livmodertappen (det hon kunde känna) påverkats. Men jag måste tillbaks inom två veckor för att göra det riktiga ultraljudet.
Men hon konstaterade att jag skall vara fortsatt sjukskriven.
Att det inte funkar att gå tillbaks till ett jobb där man inte kan sitta ner och ta det lugnt när man behöver.
Jag skall inte lyfta för tungt (vilket man gör dagligen på en föskola)
Jag får inte städa.....(Stackars Tinus♥) och så fortjag känner en smamandragning
skall jag lägga mig ner och vila. Och blir de riktigt allvarliga så skall jag ringa Östra (specialförlossning) med en gång. Jag kände mig väldigt trygg när jag pratade
med läkaren. Och på något sätt så kändes det som en sten föll från mitt hjärta.
Bebisen mår bra och jag är på bättringsvägen.



Nu väntar jag på mina barn. de är med min mamma och badar. Simhallen lockade de två små liven idag med. Och jag vet att mormor gillar sin egentid med de med.
Sen kommer de hem och fi skall fika tillsammans.
I morgon är det fredag igen och de skall en vecka till sin pappa.
Sakna, sakna, sakna massor.....men som tur var så går en vecka snabbt.
Sen ärde åter här igen.
Och jag skall passa på att vila så mycket jag kan under veckan. Så jag är ännumer pigg när de kommer igen.
Trevlig kväll på er alla.
KRAM