Först vill jag tacka för all respons angående mitt inlägg om amning.
Jag visste innan att jag inte var ensam, men tyvärr så är det så fruktansvärt
nedtystat. Men bara så ni vet:
NI ÄR ABSOLUT INTE ENSAMMA!!!
Sen att ringa amningshjälpen kändes jätte underligt. Det är privatpersoner som
tar emot samtal och försöker hjälpa till på sin fritid.
Men jag tyckte det var jobbigt att ringa hem till en kvinna och hennes man svarade.
Jag mumlade fram något som:
Hej jag heter Mikaela, skulle jag kuna få prata med din fru om mina bröst.....och amning.
Sen slog det mig att tänk om jag ringer  mitt i söndagsmiddagen eller kanske
mitt när de försöker hitta sin lilla "mystid"
Säkert en väldigt bra ide, men jag tyckte det kändes konstigt.



Hemma flyter dagarna på. Ibland känns det bara som morgon och kväll.
När vi tror vi hittat en rutin med Nova så kan vi vakna nästa sekund
och inse att den rutinen bara varade i en dag.
Dagarna är det en pigg och glad liten tjej som hela tiden försöker
förstå livets mål.
På nätterna är det en tjej med stort närhetsbehov.
Vill gärna avra nära. Krypa upp/in i famnen och buffa upp sitt lilla huvud
under hakan.
Men vi lär oss henne och hon lär sig oss.




Nu måste jag bara ge dagens ros till min underbara häftigaste mormor.
Hon är 85 år och den piggaste lilla tant man kan tänka sig.
Hon är barnvakt åt Emil och Embla, hon åker på utflykter, umgås med sina väninnor och tar
verkligen tillvara på livet.
I oktober skall hon tillsammans med en vännina (som är 92 år) och hennes
familj åka till Sydafrika. Och inte vilken semester som helst.
Visst inefattar det sol och bad. Men de skall även på safari.
Hur häftigt är inte det. 85 år och safari.
Jag tycker hon är cool och hoppas verkligen att hon får en riktigt bra resa.
Och hon gör totalt rätt som åker.
Man skall passa på så länge man orkar och mår bra.
Så GO FOR IT MORMOR!!!




Ha en fantastisk dag alla.
KRAM♥