Plus och minus

Att bli förälder är nog något av det mysigaste som finns.
Bara lukten av de små varelserna som är helt hjälplösa.
Men ibland är det inte en dans på rosor.
Jag tänker ta upp ett problem som många missar.
AMNING.
På BB berättar de hur viktigt amningen är. MAN SKALL AMMA.
TILL VARJE PRIS.
Visst finns de söta sköterskorna där för råd och hjälp.
Men om det fortfarande inte går så har de en massa knep med salvor
och amningshjälpen som man kan ringa till.

När Emil föddes för 7½ år sedan var jag bestämd med att jag skulle amma.
JAg kämpade ihjäl mig med såriga bröstvårtor och mjölkstockning.
Fick höf feber och grät mig igenom ammningen.
I 4 månader kämpade jag med honom tills jag gav upp.
Med ett fruktansvärt dåligt samvete mot mitt första barn.
Men tänkte ändå att 4 månader är bättre än inget alls.

När Embla föddes för 5 år sedan beslutade jag att testa igen.
Dock blev det likadant denna gången. Hon fick inget bra grepp. Såriga bröstvårtor, fick i sig blod,
spydde upp blod, mjölkstockning med feber.....
Jag var ett ras. Bara grät och mådde skit.
Tillslut gick faktiskt BVC in och satte stopp.
De sa att jag kunde ge henne ersättning. För hon skulle inte ta skada för det ändå.
Och mådde jag bra så skulle hon må bra.
Och vilken befrilse det blev när jag slapp pressen på mig.
Hon tog flaskan och mådde hur bra som helst.

Denna gången bestämde jag mig för att återigen försöka.
Men hade pratat med min barnmorska och bvc om hur det gått
de andra gångerna.
De frågade för vems skull jag skulle amma. För min eller för alla andra.
Barnet (för då visste vi inte vem som låg i magen) skulle inte fara illa
pga att jag inte ammade. Det finns jätte bra modersmjölkersättning.
Och det går inte för alla.

Så när lilla Nova föddes så började jag amma. Men samma visa denna gången.
Såriga bröstvårtor och mjölkstockning.
Fast denna gången gick det inte så långt.
Nu får hon ersättning. Vi har en glad liten Nova här och pappa Tinus kan hjälpa till.
Jag mår bra och känner ingen press.
Nova mår bra och växer.
Nu kan jag nuta av att vara småbarnsförälder.

Man måste tänka på sig själv också.
För mår inte vi bra.....hur skall då våra barn mår bra.

Ha en fantastisk dag.
KRAM

  Branka

Underbart att du inte kämpade ihjäl dig även denna gången. Det har varit lite till o från för min del med aminingen men nu när jag läste ditt inlägg så fick jag mig en tanke att inte kanske kämpa för att få till det verkligen. Utan hittar såren hit även denna gången så får det bli flaskan tidigare.

 2010-07-21     17:15:13    URL: http://brankas.blogg.se/
  Hanna

vilken eloge att du orkade kämpa i 4 måndader med emil... jag "gav upp" efter en vecka med neo. jag var ett ras och han tog inte tutten och när han väl gjorde det så sög han inte ordentligt... kände mig som världens sämsta när vi tilslut gav honom ersättning samt att jag pumpade. sen förstod jag hur vanligt det är med ersättning...

så länge neo mådde bra så mådde jag bra! ^^



 2010-08-13     20:54:43    URL: http://hannaofsweden.se
  Namn


  E-postadress (publiceras ej)


  URL/Bloggadress


  Kommentar

         Kom ihåg mig?