Hormoner kommer och går när man är gravid.
Ibland känner man sig tipp topp och andra stunden känner man sig hur nere som helst.
Ledsen, orolig, rädd och oatraktiv.
Jag är verkligen inte den som är gnällig. Jag brukar vara en väldigt glad tjej. På alla sätt och vis. Men just nu känner jag mag bara nere hela tiden. Och det är jobbigt. Väldigt jobbigt.
Vill vara den glada Mikaela som Tinus en gång träffade och blev kär i.
Hon som sprudlade av energi och humor. Som skrattade hela tiden och inte alls oroade sig för något.
Men var finns hon?
Var har hon gått och gömt sig?
Fast idag när jag satt här i min ensamhet och barnen somnat(Tinus ute med några kompisar)
så besämde jag mig för att verkligen hitta henne....hur mycket jag än måste leta. Om jag så skall slåss för att hitta henne igen. Så jag kan bli den glada, mysiga, kul Mikaela som fanns för ett tagbsedan.
Jag kan inte skylla allt på graviditeten.....det vet jag och det gör jag absolut inte.
Jag vet att det är mer där bakom.
Men nu FAN skall hon fram igen.
JAG SKALL HITTA HENNE.

Nu skall jag sova och när jag vaknar i morgon så är det en ny dag....och då är hon förhoppningsvis tillbaks igen.

Natti natti på er.