Nu var denna veckan slut och det betyder ju också att mitt sportlov är slut.
 I morgon börjar allvaret igen.
Och tidig är jag också. 6.30 skall jag infinna mig på jobbet.
Och då antar jag att snön är borta.......eller?
Fick nämligen nyss reda på att det skall komma mer i natt.
Hur i hela fridens namn skall allt detta få plats.
Fy....jag vill verkligen inte ha mer.
Nu har det även gått så långt att mina barn är trötta på snön.
Då har det gått långt.


Det blev inget bra slut på lovet heller.
I torsdags var min kompis Mia och hennes två söta barn (Robin och Ludwig) på besök.
Vi har inte träffats på två år så det var verkligen på tiden.
Emil och Robin bestämmer sig för att göra ett besök i pulkabacken.
Efter någon timma kommer de hem igen med en jätte gråtande Emil.
Han hade blivit pååkt i backen och ramlat omkull och slagit i huvudet. Han sa att han såg suddigt och hade en väldig huvudvärk.
Robin hade fått sitta med honom i backen en stund innan han hade orkat gå hem.

Jag ringde snabbt sjukvårdsupplysningen som sa åt mig att ta det lugnt. Och invänta kräkningar och yrsel.
Men jag kände mig inte lugn så jag ringde Kärra vårdcentral.
Där svarade syster Anders (mannen som hjälpte oss genom sighellaepedemin) hantckte vi skulle åka upp för att få en läkares bild på det hela. Vi fick en tid till Brämaregårdens vårdcentral.
När vi började åka dit startade snökaoset. Blä!!!

Vi hade tur på brämaregården. De prioriterade Emil så vi kom in med en gång. Där visade det sig att han haft minnesluckor som han inte berättat för mig men som kom fram när läkaren pratade med honom.
Så det slutade med att läkaren skickade oss till Östra sjukhuset. Till barnakuten.
Där gick det ockå ganska snabbt och efter lite prover kom de fram till att de ville ha kvar honom över natten.
Inget han tyckte var jätte kul men som jag kände var ett skönt beslut. att de inte bara skickade hem honom.
Så varje timma kom de och tog prover på honom.
Men fram åt elva tiden på kvällen kom en ST-läkare och sa att det nu inte var någon fara med Emil och vi fick åka hem. Ingen blev nog gladare än Emil. Jippie......
på fredagen var han bra men hade ont i sin bula....och tyvärr inget bra avslut på lovet.

Annars knakar det på här. Magen växer och jag känner mig enorm. Skall försöka få Tinus att ta kort på den snart igen. Nu sparkar det lilla livet väldigt mycket i magen och det är jätteskönt att känna. Vissa dager har den hicka och det är lite spännande att känna det med.

Ha en fortsatt trevlig kväll och glöm inte att heja på TRE KRONOR i morgon bitti.

KRAM!!