Att sömnen är viktig det vet ju alla.
Om man har en eller två nätter när man inte får sova så är
men inte mycket till människa dagen efter.
Kan inte tänka klart, känner sig illamående och kan
t.o.m bli fruktansvärt ledsen för inget alls.

När man får barn så är det precis som om kroppen hittar en energibank.
Där hittar man en massa energi och
helt plötsligt så är det inte alls lika jobbigt att
inte få sova på natten.
Visst men är trött och seg men man klarar av det ändå.

Blir det flera nätter på raken så börjar man
bli frustrerad och efter allt för många nätter så är
man ingen bra förälder eller person.
Orkar inte ta konflikter som man i vanliga fall
inte har några problem alls med.

Vår lilla skrutta har haft ett par jobbiga nätter emellanåt.
Nu är vi två som hjälps åt.
Och tack vare att jag inte ammar så kan vi ta halva natten var.
När han jobbar så tar han första skiftet så får jag passa på att sova
sen får jag ta över.

Tänk de som aldrig får någon hjälp hemma.
Varken nattetid eller dagtid.
Tillslut måste man bli ett psykiskt vrak.

Nu peppar peppar har hoin i alla fall sovit bra i re nätter i rad.
Men ännu vågar man inte ropa "hej"
För likaväl som det kan gå bra i natt,
så kan det gå rakt åt skogen.

Bara att vänta och se.
Nu skall jag lägga mig i alla fall.
KRAM

BARA EN LITEN FRÅGA: NÄR BEBISAR ÄR TRÖTTA SÅ SKRIKER DE
 HYSTERISKT ISTÄLLET FÖR ATT SOVA.
VARFÖR?????