Satt idag och läste alla mina tidigare inlägg. Har bloggat sen november 2008.
Jag kan titta tillbaks på mitt liv, och inse att även om det finns de som har det värre så det varit en bergochdalbana. Med en massa upp och ner gångar.
Då kan jag fråga mig själv, när skall man få lugn och ro.
När jag tycker att allt är toppen så händer det något i nästa sekund som förvärrar eller slår
till benen under mig så jag ramlar omkull.
VARFÖR ÄR DET SÅ????
Senast häromdagen när jag igentligen mådde som bäst (trodde jag) var det dags igen.
detta skall ju vara den lyckligaste tiden i mitt liv.
Jag är gravid och väntar mitt tredje barn
.
Längtar till sommaren då jag får hålla det lilla pyret i min famn.
Jag är nygift (7 månader räknas väll som nygift?)
Jag har underbara vänner och en KANON familj som verkligen bryr sig och ställer upp i vått och tort.
Ändå kan jag säga att jag inte är 100% lycklig.
Det är något som bara gnager i mig och får mig att känna det där lite ledsna.
Senast häromdagen fick jag en ny chock.
Jag tänker inte berätta här vad som hände. För det kan bli värre då.
Det som händer i mitt liv kommer jag nog inte ifrån.
Hur mycker jag än vill. Men det jag får göra ar att kämpa för det jag tror på.
Det jag tror är rätt.
Kämpa för att alla skall må bra. Att de jag lever för får känna trygghet
och kärlek.
Familj och vänner.



Idag har jag tillbringat ganska mycket tid i solen.
En promenad, balkonegn och sen faktiskt en stund på lekplatsen.
Fast jag inte har barnen så passade jag på att titta dit när några bekanta var där.
Marnens faster med sina barn och grannen ovanför.
Satt på en bänk och njöt av solen. Trots att vinden var lite kylig så värmde solen i ansiktet.
Satt där en bra stund och hade väldigt trevligt.
Sen insåg jag att jag inte ätit sedan frukost och att magen började kurra.
Lite lunch i magen och redo för vad som väntar.
Har någon förslag å är det bara att plinga mig.

Insåg samtidigt i stundens hetta att detta är första helgen på ett tag som vi inte har något planerat på hela helgen.
Inget jobb, inga måsten. Utan bara att ta det som det kommer.
Jag hoppas på att träffa folk, men det är skönt att inte ha alla måsten där.
Det är ändå inte säkert att jag hinner skriva mer i helgen.
Eftersom datorn prioriteras bort när ja har familjen runt omkring mig.
Lägger hellre tid på de än på den här mackapären.
Den får ju sin tid ändå.
Men i vilket fall som helst så återkommer jag på måndag igen.
Efter besöket hos barnmorskan.
Ha en fantastisk helg.
KRAM