Idag är det exakt på dagen en månad kvar tills jag blir fru Stenhill.
Om en månad skall jag stå vid vattnet på Öckerö och säga ja till min framtida man.
Om en månad skall mina vänner, familj och släktingar få se den lyckligaste bruden i världen.
Om en månad är JAG en nybliven hustru till Tinus.
Tiden går fort och innan man vet ordet av det så är dagen kommen. Längtan i mig är enorm.
Varje kväll går åt till att planera in så att allt blir rätt.
Bara bordsplaceringen är ett jätte problem. Alla skall få en plats- Men vem skall sitta var och jämte vem. Man skall inte sitta jämte sin partner men inte heller för långt ifrån någon man känner.
Man skall kunna ha ögonkontakt med någon bekant.
Familjen skall få plats vid honnörsbordet men vart sätter man syskonens respektive.
Så mycke tatt tänka på men otroligt roligt.
Mat, musik, dryck, bröllopsdans, tal....ja allt skall palneras in.
Vårat toastmasterpar skall ha bra plats så de lätt kan ställa sig där framme och ta hand om gästerna som vill hålla tal.
Alla foldrarana som skall ligga på platserna skall göras och fyllas med sånger och information.
Snäckorna till bordsplaceringen skall skrivas.
Men jag måste säga......fastän det är så mycket att göra så är det väldigt spännande.
Och nsart är dagen där.
Här kommer en liten dikt som jag bara kännde att jag ville ha med.

Kyssen.

Jag kysser dig och ledsnar ej.
Och skall jag nå'nsin ledsna? Nej!
Nu, goda flicka, svara mig,
Hvad sällhet kyssen skänker dig?

Du älskar den så väl som jag:
Nu säg, hvad utgör dess behag?
Jag frågar nu, jag frågte nyss
Och får till svar blott kyss på kyss.

Om i min läpp man honung gömt,
Du kysste den ej mera ömt;
Om galla vore stänkt derpå,
Du kysste lika ömt ändå.

Se till, hvad förebär du väl,
Om någon frågar efter skäl,
Om någon oblygt kommer nu
Och frågar: hvarför kysses du?

Och folket dömmer strängt, min vän,
Hvad skall det säga då om den,
Som annat ej än kyssa gör,
Och sjelf ej en gång vet hvarför?

För min del jag ej hittat på,
Hvad godt i kyssen finnas må;
Men jag vill dö, om jag en stund
Skall stängas från din purpurmun.

Johan Ludvig Runeberg,(1804-1877)
Finsk poet.