Nu är jag då en gift kvinna. I går gifte jag mig med världens underbaraste man. Och hela dagen blev perfekt.  Betydligt bättre än vad jag väntat.
Men till saken hör att jag ett tag var livrädd för att det skulle gå åt skogen.
Det började med att guldsmeden tappade bort våra förlovningsringar. När Tinus skulle hämta de så fanns de inte på plats. Detta var i torsdags. Två dagar innan bröllopet. Att inte paniken kom redan då. De lovade dyrt och heligt att de skulle hitta de innan lördag.....TRO FAN DET, DET ÄR JU DÅ VI GIFTER OSS, tänkte jag.
Fredagen kom och fortfarande var ringarna borta. Mannen i affären ringde oss och var väldigt orolig och hade ganska dåligt samvete. Han sa att han skulle beställa nya ringar till oss med gravyr och allt. De skulle sedan köras i expressfart till Tinus föräldrar senast klockan 8.00 på lördag morgon. (Kan ärligt säga att mina nerver var då utanför kroppen) Men som han lovat...innan klockan 8 på lördag morgon kom ett bud med två helt nya ringar...graverade och klara. TACK OCH LOV.
Klockan 15.00 var alla samlade vid Församlingshemmet på Öckerö. Brudaparet, 4 tärnor, 4 marskalker, 2 toastmastrar och ca 90 gäster. Hjörtat slog extremt hårt och jag kände hur hela kroppen darrade. Jag och mina tärnor stod på insidan och väntade på klartecken att få gå ut genom dörren och fram till min blivande man och hans marskalker. Trodde att benen skulle vika sig under mig. Men jag höll lugnet hela vägen och kände mig som en prinsessa. Att få stå där framme med allas blickar på mig. Lite skrämande men ändå spännande.
Vår gode vän och advokat var mannen som skulle göra oss till man och hustru denna dag. Och vilket jobb han gjorde. Med ens som han började prata så kände jag ett lugn i bröstet (även opm jag hörde mina tärnor stå och snyfta bakom mig) Robert (vigselförättaren) höll ett tal och en dikt. Allt var så vackert.
Tinsu kusiner framförde låten "För kärlekens skull" med Ted gärdestad för oss och då gick en rysning genom hela kroppen. Hans syster Lina läste dikten "Ditt hjärta är mitt" av Nils Ferlin. Allt var bara så bra.
Hela vigselakten var med sol...vi klarade regnet perfekt. När riskastningen var avklarad så kom dropparna...men som de säger...lite regn i brudens krona betyder tur.....så då får vi hoppas på det.
Festen som följde var helt otroligt rolig. Längesedan jag hade så kul. Skrattade och dansade. alla våra vänner, familj och bekanta var där. Tal hölls, sånger sjöngs och många skratt bjöds.
Mitt bröllop blev perfekt. Och jag är nu den lyckligaste kvinnan i världen.
Nu är jag Mikaela stenhill!!!!
Bilder kommer lite senare då vi inte hade hand om någon kamera utan det var våra underbara vänner!!!!