Just nu råder det KAOS i hela mitt liv.
Min kropp utstrålar KAOS, mina känslor skriker
KAOS. Överallt KAOS.
Jag borde egentligen ta den största skyllt jag
hittar och klistra fast på
mitt köksfönster. Så att folk som går förbi
förstår att det är farlig mark där inne.
På skylten skulle det stå med stora röda bokstäver:
KAOS.....PGA FLYTT.
INTRÄDE SKER PÅ EGEN RISK.

Slår man upp ordek kaos så ser man att det står för oordning.
Just så är det just nu.
Saker precis över allt. saker som skall slängas,
saker som har packats, saker som skall packas
och saker som man inte riktigt vet vart de skall ta vägen.
Med andra ord KAOS!!!



Jag själv tycker att det är jätte jobbigt att bo såhär.
Avskyr oordningen som hägrar runt om mig.
Ja jag vet att det bara är tillfälligt och att det även
är självförvållat. Men jag måste bara få gnälla av mig lite.
På lördag går äntligen den stora flytten och
då kan jag få lite balans i livet igen.
Lite ordning och reda.
Fram tills dess så är det bara att hägra ut och göra det bästa av situationen.


Att börja jobba igen var faktiskt roligare än jag trott.
Men samtidigt fick jag en kraftig dejavu känsla.
När man står där med sjuka kollegor och inga vikarier finns.
Man pusslar och kämpar för att
få dagen att gå runt.
Då kan jag tänka: Ahh, just det ja. Det var
ju så här det var att jobba.
Men duktiga som vi är
så brukar vi få
det att gå runt i alla fall.
Och jag gillar verkligen mitt jobb.



Nu har jag lunchat färdigt. dags att ta tag i KAOSET igen.
Ha en fantastisk dag.
KRAM

Det är helt sanslöst vad fort en helg går.
Och den här sista helgen innan heltidsjobb
 har varit så fullbokad
att jag knappt hunnit känna att det faktiskt är
min sista helg som mammaledig.
Men när jag nu sitter i soffan kommer
känslan sakta krypande inpå.
Lite märkligt, tråkigt och spännande på samma gång.
Jag gillar mitt jobb, men jag älskar även att vara hemma med mina barn.
Samtidigt händer det så mycket runt omkring mig nu.
Vi står mitt i en flytt. Tinus och jag hinner knappt säga hej till varandra.
Vi packar, målar, flyttar och planerar.
Det är väldigt slitsamt att flytta.
Är samtidigt JÄTTE TACKSAM för all hjälp vi får.
Tinus pappa som tillbringar varje dag med att komma och måla.
Mina föräldrar som kämpat hela dagen med att hjälpa mig flytta bort alla lådor.
Tinus mamma som också varit med och hjälpt till i huset.
TACK ♥ TACK ♥ TACK ♥ TACK
I morgon åker de stora barnen till sin pappa igen.
Sedan innan sommaren har de bott hos oss på heltid.
Men i morgon är det dags att även där gå
tillbaks till varannan vecka igen.
Känns väldigt konstigt.
Barnen längtar efetr sin pappa, han längtar efter de.
Och det är självklart jätte bra att det fungerar igen.
Men det kommer ändå kännas konstigt att inte få träffa
de på en hel vecka.
jag är inte alls van vid det och det kommer
säkert ta ett tag innan man vänjer sig igen.
Heltid, flytt och varannan vecka.
Många känslor just nu.



Morgondagens jobb staratr med studiedag.
Känns skönt men en riktig mjukstart.
Kommer vara intensivt men lärorikt.
Halv nio befinner jag mig på Arken
där min dag kommer infinnas fram till halv fem.
En massa föreläsningar som jag hoppas
är intressanta och värda att lyssna på. Nu är Tinus hemma så jag skall passa på
att tillbringa någon timma med honom innan det är dags att sova.
NATTI!!!

Om jag skrev igår att jag vill vända tillbaks
dygnsrytmen så menar
jag på alla andra sätt än det här.
Sömntimmarna i natt har varit allt för få.
Nova har säkert vaknat till ett tjugotal gånger i natt,
sedan beslutade hon också att natten var över 06.45.
Det var bara att traska upp.
Tinus tillbringar en hel massa timmar i nya huset bland målarfärg
 och spackel så jag känner att han behövde en hel del sömn.
Men om sanningen skall fram så är jag nu helt slut.
Ögonlocken är blytunga och tålamodet är allt
annat än på topp.
När jag menar att jag vill vända dygnet igen så innefattar det
en hel natts sömn.
Då kan jag absolut mer än gärna gå upp vid sju.



Just idag blir det inte så mycket mer bloggande.
Inte för tillfället i alla fall.
Nova sover, Emil är med Tinus i huset och Embla hos en kompis.
Jag passar på att vila istället.

Stor kram till er♥

Den stora gåtan i mitt liv just nu är hur man
vänder tillbaka på dygnet.
Hur får man liv i tre sjusovare.
Får i säng de på kvällarna och upp de på morognen.
Det går inte.
Barnen sover lätt till mellan halv tio till halv elva på morgonen (dagen)
och kommer inte i säng före klockan tio på kvällen.
Jätte skönt med sovmorgon men samtidigt så måste vi få
ordning på rutinerna igen.
Måste komma i säng på kvällarna och upp på morgonen.
För om mindre än en vecka är det dags för skola/förskola igen.
Då finns inte sovmorgon på schemat lägre.



Inom loppet av en månad så skall det komma
tre små nya tillskott till vår familj (släckten såklart inte jag)
Barnen skall få tre nya kusiner.
 Den första som kom var min bror och hans sambo som precis innan jul
fick den bästa julklapp de kunde få.
En liten kille som fick namnet Simon.
Jag blev en stolt faster.
Idag kom nummer två.
Emil och Emblas faster fick en liten tjej som fått namnet Zanna.
De stora barnens kusin och Novas bonuskusin. Eftersom de kallar henne för kusin med.
Nu väntar vi med spänning på nr tre.
Tinus syster skall ha när som helst.
Jag verkligen längtar efter denna lilla krabat också.
Då blir jag en moster (ingift).



Dags att krypa upp i soffan med den nya boken jag läser.

Tusenskönor av Krisitina Ohlsson.
Jag har precis börjat så ännu kan jag inte berätta vad jag tycker.
Men boken innan Askungar var verkligen jätte bra.
Kan varmt rekomendera.

Jag har inte skrivit några inlägg sedan september.
Inte haft lust och inte hittat inspiration.
Men kände ändå att nu är det nog dags igen.
ta tag i saker som bara kommit efter.
Inga viktiga saker men ändå saker som var en del av mig.
Så nu ger vi bloggandet ett nytt försök.


Jag ger mig in i 2012 med en massa posetiv energi.
Jag har lärt mig att förlåta och tar all
negativ energi, stoppar det bakom mig.
Nu håller jag tummarna för att 2012 blir ett bra år.
Ett år med komunikation och ärlighet.
Ett år fyllt med skratt och kärlek.



Just nu lever jag mitt i ett orosmoment.
Saker över allt. Kartonger i varenda vrå.
Ingen ordninga alls.
Men det får vara så.....i 11 dagar till.
sen äntligen går flyttlasset mot
vårt nya hem.
Jag blir en ening stressad av alla saker,
men vet också att det kommer bli jätte bra när allt är klart.
I morgon staratar min svärfar med målningen och på torsdag
kommer även Tinus hjälpa till.
Mycket jobb men får ta en sak i taget.




Nu går jag även in på min sista vecka
som föräldrarledig.
Tanken på att jag varit hemma sedan april 2010
är rätt svår att förstå.
Och nu är det dags att komma in i nya rutiner igen.
Men jag är faktiskt redo.
Känner att jag trots allt längtar efter att jobba.
Lite ångest har jag över tiderna för barnen på skola/förskola
men jag skall verkligen försöka gå in med mitt posetiva tänkande
och ge detta en chans innan jag gnäller eller oroar mig.
Nu njuter jag av sista veckan med barnen.




Natti natti alla!!

Nu är det defenetivt höst.
Inga tvivel om den saken längre.
Gårdagens storm var troligen bara början på vad
som komma ska.
Regn och rusk.

Även inomhus gör sig hösten påmind.
Nu finns det inte "om" man blir sjuk
utan snarare "när" man blir det.
Nova har redan tjuvstartat med en dunderförkylning.
Näsan rinner och det trycker i öronen.
(Ingen öroninflamation för det har vi kollat.)
Och nätterna är stökiga återigen.
I morse vaknade Emil med huvudvärk och ont i halsen.
Så nu är den ett faktum i vårt liv.
Hösten gör sig påmind.

Jag är lite rädd att vi återigen skall hamna i samma
hemska ekorrehjul som vi gjorde i våras.
När det bara gick runt och runt.
Tänk om vi hamnar där igen.



Håller alla tummar jag kan för att
detta inte blir värre än förra året.
KRAM

Hur mycket jag än försöker så kommer jag aldrig igång med bloggandet.
Jag vet verkligen inte hur jag skall hitta lusten.
Och inte heller vad jag skall blogga om.
Jag har haft det i mig innan, det har
bara runnit ur mig det jag vill få ut.
Skriver utan att tänka och får det att bli bra.
men just nu får jag inte alls ihop det.
Hittar inte, finner inte, ser inte.

Eftersom jag ändå inte har något intressant att skriva om
så kan jag lika gärna hitta på något.
kankse skriva om en riktogt bra bok jag läst.
Varje morgon när jag skall till jobbet så
har jag kopplat i hörlurarna i öronen, på med spotify och
börjat läsa en jättebra bok.
Läskig,bra, spännande, irrirterande.

Askungar heter den.






En liten flicka försvinner från ett x2000-tåg som just rullat in på Centralen i Stockholm. Flickans pappa blir snabbt misstänkt och alla resurser läggs på att lokalisera honom.
I en annan del av Sverige lever en ung kvinna gömd, rädd för att en dag återfinnas av mannen som hon först trodde var den prins och befriare som hon sedan barnsben väntat på. Hon vet bättre än någon annan varför flickan är försvunnen, och än en gång förbereder hon sig för flykt.

Polisutredningen leds av den legendariske kommissarien Alex Recht. Vid hans sida finns den ivrige kriminalinspektören Peder Rydh. Och inte minst den civilanställda utredaren Fredrika Bergman, hon som skulle bli violinist men istället hamnade inom polisen och som tvingas kämpa i motvind när hon vill leda bort utredningen från det spår man först slagit in på.

Samtidigt växer fallet och kantas av utstuderad ondska. Utredningsgruppen måste snabbt komma upp i gärningsmannens tempo innan ytterligare liv går förlorade. Hur mycket tid har de egentligen på sig innan han gör sitt nästa drag? Och vem är kvinnan som likt en skugga figurerar i utredningens utkant? Är det henne man måste finna för att få den sista pusselbiten att falla på plats?

Tyvärr är boken slut och jag måste finna en ny innan fredag.

Jobba ja....
Jag älskar att jobba.
tro det eller ej men jag njuter av mina arbetardagar.
Kanske för att det bara är två dagar i veckan
men i vilket fall så passar det mig perfekt.
Måndagar och fredagar.
På så sett får jag det bästa av två världar.




Nu skall CSI NY få lite av min tid.
Tinus tränar och alla tre barnen sover sedan länge.
bara jag och agenterna vakna.
Natti på er

P.S. Kommer ni på något jag kan skriva om så får ni gätna höra av er D.S

Ju äldre ens barn blir
ju fler påfrestningar får man utstå.
Frågor, funderingar, ilska och gap.
Varför får jag inte ditt och varför får jag inte datt.
Man ser mer och mer hur mycket kompisars åsikter
och tankar påverkar och blir viktiga.

Varför får inte jag när han får,
eller alla andra får ju.

Man måste vara stark i sitt inre för att stå emot all
frusteration, tjat och gap
när barnet mer eller mindre gör allt för att få som det vill.

Min son som snart fyller 9 vill så gärna bli
medlem i en webbsida för ungdomar.
Eftersom det fanns en åldersgräns så kunde han inte skriva in sitt
födelsenummer utan ville skriva in mitt.
Jag sa nej och helt plötsligt förvandlades jag från
världens bästa mamma till mamman som är "taskig, elak och bara förstör"
på en kort sekund.
Jag försökte förklara VARFÖR han inte fick genom att
berätta att det säkerligen finns en åldersgräns utav en annledning.
Tro det eller ej men mitt argument köptes.



Idag var vi då där igen.
Nu var det en ny webbsida som någon i hans klass hade
som han självklart också ville testa.
Vi gick faktiskt tillsammans in och kollade vad det var.
Och den verkade ganska harmlös.
Han började fylla i sina uppgifter, men när
han skulle fylla i rutan"accepterar vilkoren "  så kom en ny
ruta upp det det stod med STORA BOKSTÄVER att
för att vara med på denna sidan så måsta all
kontakt och information sker på engleska
och därför får man bara vara med här om man följer vilkoren
 och enbart använder engelska.
Jag förklarade då för honom att han inte fick vara med på sidan eftersom han ännu
inte kan engelska.
Till en början tyckte han att jag var knäpp.
Hans klasskamrat fick ju faktiskt.
Ännu en gång fick jag börja förklara och argumentera
till varför han inte fick.
Och även denna gången funkade det utan större bråk.

Nu kanske ni som läser tycker jag är urlöjlig som inte lät honom ha sidan
på grund av en sådan liten sak som språket.
Men det handlar igentligen inte om det.
Utan ger jag honom tillåtelse att avböja från just de här kraven
så kommer han snabbt inse att "regler" inte är viktiga att följa.
Nästa gång kanske det inte ären harmlös sida utan något mycket värre.

Jag personligen anser inte att små barn och allt för unga ungdomar
behöver ha sidor som facebook, lunarstorm eller andra sidor
som faktiskt har en åldersgräns.
Dem sidorna får de i sitt liv tids nog ändå.
Och tyvärr så förstår inte alla vitsen av de utan
det är mer "häftigt" att ha en egen sida.

Jag undrar hur många föräldrar som har koll på
vad deras barn gör vid datorn.
Än så länge har jag full koll över både Emil och Emblas datorvanor,
men jag VET att tiden kanske snart är här när
jag får bråka, tjata och kräva att gå se vad som händer när jag
inte är med.
Och då kallas jag nog värre saker
än knäpp när jag kommer på vad han/hon sysslar med.

Detta är min åsikt och självklart har alla sin egen åsikt.




Nu skall kudden få sällskap i sängen.
För jag börjar blir riktigt trött.
Sov gott.
KRAM

Hösten har börjat trots den sköna
värmen som hänger sig kvar.
Barnen har startat sina liv i skolan.
Höstterminen är ett faktum.
Embla som är helt ny i skolvärlden
har längtat efter dagen då hon själv får vara skoltjej.
Det tog inte heller lång tid innan hon njöt av att
vara "stor".
Emil som haft sitt långa sommarlov insåg snabbt att han längtat
efter alla sina kompisar.
Och jag är ganska säker på att rutinen är
något som vi alla sett fram emot.
Komma upp på morgonen och samtidigt känna oss
trötta och utarbetade på kvällen.
Somnar av utmattning.
Kanske även kommer igång med bloggandet igen.

De dagarna som jag inte jobbar (jobbar måndagar
och fredagar) njuter jag och Nova av att
öppna förskolan äntligen öppnat igen
och förmiddagarna är bara våra, för att sedan
tillbringa den med Emil och Embla.





Under sommaren har jag inte kämpat lika hårt med
vikten som jag gjorde innan.
Men innerst inne så tänker man nog i det undermedvetna
på vad och hur man äter.
För jag hade faktiskt inte gått upp efter semestern.
Däremot hade jag inte heller gått ner
utan stod kvar på samma vikt.
Måste erkänna att jag är väldigt nöjd med det resultatet.
Det var ju det målet jag ville nå.
Att kunna unna mig och veta när det är dags att sätta stopp.
Innan det gått för långt.

Nu skall jag passa på att äta lite lunch innan det är dags att hämta Embla.
Emil som är en "tredjekladddare" nu går ju till och från skolan själv.
Stor kille.......
Njut av värmen....man vet ju inte när den tar semester.

KRAM♥

Livet passerar....dag från dag.
Tiden bara rinner iväg.
Tänk att jag börjat jobba igen.
Bara två dagar i veckan....
...men jag har ju inte jobbat på 1½ år.
Natten till  måndagen sov jag så illa.
Nova strulade och sen var det måna spänningar inför
premiären av jobbet.
Men varför oroa sig?
Det var ju ruskigt kul.
Alla kollegor tog hand om mig och det kom fram en och annan förälder
som kramade om mig och sa
att de faktiskt saknat mig.
Det värmer i hela kroppen att få höra.
Känna sig efterlängtat och omtykt.
Nu ser jag fram emot varje måndag och fredag.
Två dagar är perfekt.
MJUKSTART.




Kram

Det har debatterats en hel del i media
om att färre och färre barn kan simma.
Det var inte heller så värst länge
sedan en flicka omkom på grund
av att hon inte kunde simma.
Det var skrämande siffror som visar
att en hel del 15 åringar INTE kan simma.

Finns inte simtesten i skolan kvar?

Ivilket fall som helst så kom idag Emblas räkning för simskolan.
1225 kronor. För EN termin.
Detta är hennes fjärde termin(förhoppningsvis sista också)
Med en väldigt enkel kalkyl så
visar det att vi har betalt 4900 kronor för att hon skall lära sig simma.
SJÄLVKLART är det värt varenda krona.
MEN VARFÖR SKALL DET KOSTA SÅ MYCKET?
Eftersom det är så många som inte kan simma
och det har blivit ett problem.....
....borde då inte simskolan vara GRATIS eller i alla fall
kosta betydligt mycket mindre.
Det är inte alla som har de pengarna att lägga.
Ensamstående och arbetslösa, vart skall de få sina pengar ifrån?
Föräldrarlediga eller lågavlönade?
Det är ju faktiskt så att alla INTE tjänar 30.000 i månaden.
Alla har inga chefspossitioner.
Alla är inte egenföretagare.
Vad händer med alla oss "vanliga" människor?

1225 kronor är ganska mycket pengar.
Och just den månaden som räkningen kommer
då är det ju inte så att alla andra räkningar har en
liten paus,utan de kommer ju precis som alla andra månader.
Jag kan förstå att föräldrar inte har råd att skicka sina barn på simskola
och jag tycker det är synd.
För att rädda fler liv så borde simskolan vara gratis.

NÅGON SOM HÅLLER MED?




Simma lugnt där ute♥

Ibland behöver vi alla en paus.
Från helt olika saker.
Från jobbet, från träningar, från vänner
och ibland även från sina föräldrar.
Går man på varandra hela dagarna så börjar
tillslut all energi och tålamod att tryta.
Det är inget fel med att känna så.
Det är nog mer en väldigt
bra egenskap att man kanske hinner se det innan det gått för långt.

I mitt fall är det Emil som behöver en paus.
Från oss här hemma.
I 4 långa veckor har han haft sommarlov nu
och varje dag (nästan) har vi träffats.
Från morgon till kväll.
De flesta av hans kompisar är borta
och vädret har väll inte varit på topp.

Det är väll inte konstigt att man kan bli understimulerad då?
Inte konstigt att man blir sur för småsaker?
Inte konstigt att man blir rastlös?



Någon gång så är bägaren överfull och man kan inte
längre stå emot det som händer.
Ilskan tar över.

Stackars Emil är mitt i detta nu.
Och idag fick han och hans syster äntligen åka iväg
 på lite semester med sin pappa.
Han var inte bara lycklig över att få komma hemifrån,
utan också för att få vara med sin pappa och troligen
också tyckte han att det var skönt att komma ifrån oss lite.

Det har ju inget med att göra att han inte vill
vara här och inte heller har det något med
att göra att det är skönt att han är borta.

För tro det eller ej.....
de har bara varit borta i fyra timmar.
Men det känns redan tomt och tyst här hemma.
Man saknar faktiskt bråken mer än vad man tror.
Nu längtar jag så innerligt till söndag
när jag får krama om de igen.

Därför tror jag att det ibland är bra att vara borta från varandra.
För att äntligen få längta efter varandra igen.



Ta väl hand om er♥

Idag för första gången på riktigt länge
fick jag en tankeställare.
En riktig tankeställare och gåshud.
Jag insåg att livet är för kort för slösas bort
på onödiga fajter och bråk.
Man vet aldig hur morgondagen ser ut
och därför skall man ALDRIG ta någon eller något för givet.

Detta jag nu skall berätta berörde mig så mycket
så mina tårara bara började rinna när jag
fick höra vad som hänt.
Jag har fått tillåtelse av personen i fråga att skriva om det
men också lovat henne att inte nämna namn.
Jag kommer inte heller i detalj gå in på vad som hänt.
Personen som jag pratar om
är en väldigt nära bekant och en person
som jag tycker väldigt mycket om.

Förra fredagen hade hon och hennes man vaknat tidigt.
Det var sista dagen innan semestern.
Hon såg fram emot en lång och skön semester.
Men just denna morgonen fick hon ett samtal.
Som förändrade precis allt.
Det var hennes mamma som ringde och det
som hörs i telefonen var:
PAPPA ÄR DÖD.

Kvällen innan hade hennes pappa fått känningar
av feber och huvudvärk.
Han gick till sängs för att få lite sömn....
men tyvärr så vaknade han aldrig mera upp.
Obduktionen visade på en kraftig hjärtinfarkt som hade slagit ut allt.
Han led aldrig utan dog den sk "perfekta" döden.
I sömnen.

Tanken på allt detta får mig helt plötsligt börja
tänka på allt som kan hända.
Att man aldrig vet hur morgondagen ser ut.
När man går och lägger sig så vet man inte om man
någonsin får se sina nära och kära mer.
Innan man rusar iväg till sittjobb/skola så skall man
aldrig någonsin ta förgivet att man kommer få återse de man har i sitt liv.
För man vet aldrig vad som kommer hända.

Man kan inte heller gå och oroa sig för vad som kommer hända.
Eller gå och spekulera.
För det gör oss inte klokare.
Det jag menar är att man aldrig skall ta något för givet.
Och kanske tänka efter en gång extra innan man
säger det där som man kommer ångra dagen efter.
Man kanske kan tänka efter en extra gång innan man blir arg för små saker.
Man kanske kan fundera lite extra på om det var ett viktigt bråk man hade.
Kan det finnas ett sätt att sluta fred innan man
kryper till sängs?

Jag tycker at man SKALL ta tillvara på det man har.
Kanske visa en gång extra för dem man bryr sig om att man verkligen gör det.
Säga förlåt när man gjort någon illa.
Förklara hur mycket man äslkar dem man har kär.
Och ibland försöka leva i nuet och ta vara på dagen och det man har.
En tanke som så ofta kan komma försent.

Jag vill att du skall veta min fina vän att jag tänker på
er och att om det behövs så finns jag som en stöttepelare.
Vill du gråta eller bara få ur dig allt så finns
här en ledig axel till dig. Skickar en stor kram till dig och din familj

♥KRAM♥

Hjälp vilken kul kväll jag hade igår.
Länge sedan jag dansade och skrattade så mycket.
Kvällen startade med middag på Bryggeriet
och avslutades mitt i natten på Hard rock cafe.
6 glada tjejer från början som sedan
utökades till 8 och innan kvällen var slut
så var vi helt plötsligt 10.

Jag vill tacka all er mysiga tjejer som var med för denna helt
akalöst roliga kväll/natt.
Detta måste göras om snart.
(Kallas det blodad tand)
En del kort togs men jag vill inte lägga ut några
här på bloggen innan jag vet att alla
tycker det är okej.



Ikväll skall jag spendera tiden med bästa Emma.
En riktig tjejkväll med spabad, färga håret, tacos och film.
Två tjejer som pratar en massa skit och
bara umgås.
Och eftersom Tinus fortfarande är ute och seglar
så har hon lovat att hjälpa mig inför Novas kalas imorgon.



Nu hägrar duschen och sen slapp i soffan.
KRAM♥

Då var det dags
GIRLS NIGHT OUT.
Efterlängtad och behövd.
Barnen har blivit hämtade och jag vilar
en liten stund på soffan.
Snart är det dags att sätta på
spotify (Håkan Hellström) på lite högre volym och
sen göra mig klar för kvällens bravader.
Tyvärr har regnet hittat fram och det käns
en aning tråkigt.
Men det skall inte få stoppa oss.

Håll nu tummarna för en bra eftermiddag/kväll/natt.




Vill samtidigt passa på att tacka alla nära och
kära jag har som hjälper till att passa
barnen så detta blev möjligt.
TACK

KRAM PÅ ER DÄR UTE